Jag kom ihåg receptet. Dessvärre var Radiumhemmets Apotek stängt pga sjukdom, så jag fick gå ner till det stora. Där var det kö. Och datorkrångel. Det tog nästan en timme till. Och jag som redan var sen. Jag hade hoppats på att jag skulle hinna hem och sova lite innan eftermiddagens kortisonkick men nu blev det inte så.

Nu är vi i alla fall hemma i stillheten igen och det är så skönt. Än så länge är det lugnt på biverkningsfronten. Lite illamående bara, som antagligen förstärks av att jag nästan inte har ätit något idag. Har helt enkelt inte haft någon aptit, utan mer eller mindre tvingat i mig några smörgåsar och filmjölk. Nu sitter vi på altanen, jag och hundarna, och bara njuter i det vackra men ändå svala kvällsvädret.

Ja, ja, ja. Sista för den här gången och förhoppningsvis aldrig mer. Naturligtvis krånglade porten idag igen, så mycket att sköterskan var tvungen att spruta in medlet som löser upp. Efter en timmes försening droppar hallonsaften in i alla fall (eller rosévinet som personalen kallar det på fredagarna). Om en trekvart sådär är det dags för sista taxen. Detta ska firas - förhoppningsvis med att sova. Inte blev det särskilt mycket sömn i natt heller. Men nu är det bara tre dagar kvar, så ska det väl med lite tur dröja innan jag äter Betapred igen, helst aldrig förstås.

På vägen hit var jag och handlade ProViva-shots. Fast jag glömde toapapper. Det är så när man ska shoppa med cytohjärna. Det spelar inte ens nån roll om man har med sig en inköpslista. Det blir fel i alla fall. Det går väl an så länge jag är i stan men det är lite jobbigare hemma, där det ändå är en halvmil till affären. Dagens kritiska punkt blir när jag är klar här. Då måste jag komma ihåg att stanna till vid Apoteket här nere och hämta ut nya Neupogensprutor. Det är inte så många Apotek som har dom hemma och jag ska börja ta mina sprutor på måndag. Jag får väl lägga in en påminnelse i mobilen.