Idag har det verkligen varit tungt. Det enda kortisonet har bidragit med är att jag knappt sov i natt och att jag bara kunnat dåsa till korta stunder idag. Tack och lov börjar nedtrappningen i morgon, så jag äntligen får en chans att sova ut. Mina största bedrifter idag har bestått i en tur och returtripp till soptunnan och lite matlagning. Imponerande, eller hur... Stackars hundarna har fått nöja sig med att sova ovanligt mycket och däremellan roa sig själva i trädgården. Men så får det vara ibland och ärligt talat tror jag inte att dom far särskilt illa av det, så länge det inte är så för jämnan.

Biverkningarna är annars dom gamla vanliga; svaga ben, myrkrypningar, avsomnade smaklökar, lite plåtsmak och slemhinnor som slutat fungera nomalt. Fast en biverkning har låtit vänta på sig den här gången och det är magen. Peppar, peppar, peppar. Den känns än så länge riktigt bra.