Idag har mest gått åt till att vänta på i morgon. Blodprovet i morse gjorde rejält ont, en lång stund efter, men lämnade åtminstone inget blåmärke. Heldag på jobbet blev det. Kanske inte världens mest produktiva dag men lite nytta blev det gjort ändå.

Det börjar så sakta ta slut på biverkningar. Plåtsmaken sitter i men inte lika ilsket. Magen har nästan varit normal hela dagen och, under över alla under, utslagen verkar ha kommit av sig (peppar, peppar - vill inte vakna i morgon med stora blemmor).  Idag är faktiskt första dagen på väldigt länge som jag inte har tagit någon som helst medicin. Kan det verkligen vara så fantastiskt att jag ska få känna mig som vanligt i tolv hela dagar? Trött är jag men det kan jag leva med och jag kan faktiskt tillåta mig att sova när jag behöver. Jag är ju ändå sjukskriven. Och jag får påminna mig lite då och då om att jag nog måste försöka ta det lite lugnt inför operationen. Samla lite krafter helt enkelt. 

Men i morgon 09.30 lär jag få hålla mig klarvaken. Då väntar kirurgbesöket. Det känns så obeskrivligt bra att få påbörja nästa etapp på resan. Samtidigt som det är lite pirrigt också. Det är ju ingen liten operation precis och jag har inte ens varit sövd tidigare. Nåja, den dagen den sorgen. Till dess njuter jag av att jag börjar känna igen mig själv.