Ja, det blev till slut dags för kirurgbesöket. Jag måste erkänna att jag blev lite tagen på sängen. Efter att han berättat om att dom tänkte göra mastektomi och axillutrymning, vilket jag var helt införstådd med, fortsatte han med att säga att eftersom jag var så ung (det var i och för sig trevligt. Inte så ofta man hör det nuförtiden) ville dom göra en direktrekonstruktion. Nej tack, sa jag, och möttes minst sagt med skepsis.

Om man läser i dom nationella riktlinjerna för bröstcancer, så är rekommendationen att det är bättre att vänta med rekonstruktion när man ska strålas. Dessutom är rekommenderationen att i första hand avstå från direktrekonstruktion vid lokalt avancerad bc. Jag tillhör ju båda dom målgrupperna, så jag hade inte förväntat mig att frågan skulle komma upp över huvud taget. Tack och lov för att jag har haft tiden på mig att skaffa mig ett faktaunderlag och bilda mig en egen uppfattning.

Vi diskuterade lite fram och tillbaka. Hans främsta argument var att jag skulle bli tvungen att använda kroppsegen vävnad om jag väntade med rekonstruktionen. Det råkade även vara mitt främsta argument. Fast det talade jag inte om för honom. Men sanningen är att jag inte är intresserad av något annat än kroppsegen vävnad. Jag är hellre utan rekonstruktion än att jag sätter in ett silikonimplantat. Och helt ärligt vet jag inte om jag över huvud taget är intresserad av en rekonstruktion. Nu handlade det ju om omedelbar rekonstruktion eller inte och han gav sig rätt fort. Fast inte förrän han hade fått ur sig frågan "Är det onkologerna som har skickat med dig det här?". Jag svarade helt sanningsenligt att det var det inte utan att det helt och hållet var mina egna slutsatser. Jag hade lust att snäsa till något i stil med att jag minsann både är läskunnig och har tankeförmåga alldeles på egen hand men man kaxar väl inte upp sig alltför mycket mot den som ska hålla i kniven...

Den 8 september blir det i alla fall. Om nu inget oförutsett inträffar. På onsdag ska jag träffa narkosläkaren och sen är det bara att tuta och köra. Nu ska jag försöka ägna resten av den här veckan till återhämtning efter cyton, med mycket vila varvat med långpromenader med hundarna.