Idag var jag hos narkosläkaren. Min oro för att dom rinnande ögonen och näsan egentligen är en förkylning visade sig vara obefogad. Så länge jag inte har feber är det inget att bry sig om. Det var väl tur det, för rinnandet har då fortsatt hela dagen. Annars gick besöket jättebra. Efter det var det dags för inskrivning på avdelningen där jag ska ligga över natten. En sköterska gick igenom allt som står i broschyren som jag fick med mig redan förra veckan. Kan ju tyckas tjatigt men man får ändå tänka på att en majoritet kommer dit ganska tätt efter att dom har fått sin diagnos. Och då är man minsann inte särskilt mottaglig för information. Så hellre en gång för mycket än tvärtom.

Resten av dagen tillbringades i möte på Lastberget. När jag kom hem upptäckte jag att vristerna och fötterna är väldigt svullna. Det är väl bara att hoppas att det har gett sig i morgon bitti. Annars får jag nog ringa. Dom har i och för sig varit svullna även under tidigare cytokurer men då har det alltid gett sig när jag har fått mina hästdoser av kortisonet. Inte för att jag för ett endaste litet ögonblick saknar kortisonet. Nej, tvärtom, jag är så glad att jag äntligen slipper!