Jag har egentligen ingen aning om hur jag mår. Jag vet inte hur man ska må efter en så pass stor operation. Antagligen är det helt normalt att må lite pissigt. Jag har ont ibland och det antar jag att man får räkna med. Jag har en slang hängandes ur kroppen med en påse i andra änden. Det är irriterande och lite halväckligt men nånstans måste väl all vätska ta vägen. Jag känner mig svullen men det är på samma ställen som dom på KS försäkrade mig om att det var helt normalt. Jag är redan otroligt less på den BH med medföljande vaddkudde som jag fick med mig hem. Det är fruktansvärt obekvämt att ha BHn på sig och det är fruktansvärt obekvämt att inte ha den på sig.

Och vaddkudden får nog bli liggande. Det spelar ingen roll hur noga jag försöker sätta dit den. Så fort jag rör mig det minsta lilla, hittar jag den någon annan stans. Jag tror jag föredrar att sätta på mig en riktigt bylsig tröja. Just nu ser jag ändå ut som en transylvansk bondmora ungefär, med svarta kläder i en massa lager. Det är nämligen det enda jag kunde uppbringa i klädesväg som på ett någorlunda smidigt sätt döljer dränaget. Eller smidigt och smidigt, jag slipper i alla fall ha påsen på utsidan av kläderna.

Att lägga sig och vila är meningslöst. Det gör bara ont, förr eller senare. Bättre då att vänta med att lägga mig tills jag blir riktigt trött. Så för att fördriva tiden har jag varit en hel del uppe på jobbet. Mest glidit runt och fikat och stört andra men faktiskt också försökt göra lite nytta när jag ändå var där. Så jag har väl inget att klaga på. Jag står på benen och klarar att göra det mesta av det jag brukar göra, även om det är bökigt och vissa saker tar väldigt lång tid.

Nu väntar jag bara på att det ska gå en halvtimme till, så jag kan ta två panodil med gott samvete. Den andra tabletten jag fick på recept undviker jag så länge som det går.