Så skönt det var! Jag vaknade i och för sig nån gång mitt i natten. På rygg. När jag vände mig på sidan brände det som bara den i hela sårområdet men jag bestämde mig för att stå ut en stund för att se vad som  hände. Och det som hände var att jag somnade om! En hel natt i sängen. Yes!

Bilkörningen var ingen roligare upplevelse idag. Tvärtom blir det bara mer och mer smärtsamt. Men det betyder å andra sidan att mer och mer känsel kommer tillbaka, så det är det värt. Och det där med rally... Det kanske är lite barnsligt i överkant men det är verkligen en stunds upplevelse av att vara fräsch och osårbar och helt enkelt låtsas vara frisk mitt i allt. Lite svårare är det att hitta känslan när det gör ont som f-n varje gång man måste växla och säkerhetsbältet skaver både här och där men det går. Och även om det innebär att det är ännu svårare att tråckla sig ur bilen till verkligheten igen, så är det så värt det bara för känslan. Och så himla fort går det faktiskt inte. :)

Jag var på återbesök hos bröstsköterskan idag och fick godkänt och ny tejp. Jag var lite orolig eftersom huden var rätt rejält irriterad av kirurgtejpen men fick beskedet att den bara sitter där av kosmetiska skäl. Det är alltså fritt fram att gå utan tejp om det blir irriterat igen. Härligt! Nu har jag fått en återbesökstid till kirurgen den 29:e, fast det blir en helt annan kirurg. Det känns helt OK för min del. Jag är mest intresserad av patologsvaret ändå. Dagen efter är det dags att återvända till onkologvärlden och då är jag i alla fall tillbaka hos "min" professor. Förhoppningsvis innebär det att strålningen kan komma igång ASAP. Inte för att det känns lika hetsigt längre, nu när jag och Harald faktiskt är åtskilda, men det skulle fortfarande kännas bra att få fira födelsedagen färdigbehandlad. Färdigbehandlad, vilket vackert ord. Det är nog först nu som det har börjat få en verklig betydelse. Resan i cancerlandet har varit så otroligt lång och helt plötsligt börjar det verkligen existera en slutstation. Eller slutstation och slutstation. Det är det ju inte. Återfallsrisken finns där. Men ändå. Att få sätta punkt för den här gången är ju verkligen nåt att fira!