Det blev en semesterdag till. Bara för att det är så skönt. Så skönt att få bestämma alldeles själv. Visst hade jag kunnat sjukskriva mig. Det gör ont både här och där och dagens bilkörning var inte alls någon angenäm upplevelse. Men semester är ändå det bästa alternativet. Då får jag ju ha kontroll. Och kontroll är väl det jag saknat mest under resan i cancerlandet.

Idag fick jag ett nytt bevis för att världen är full av underbara människor. En av grannarna har erbjudit sig att tämja min trädgårdsdjungel. Bara för att han är så himla snäll. Gissa om du har dagens stjärna i himlen, Perra!

Fast det är ju det där med kontroll. Visst är jag tacksam över alla fantastiska, underbara människor som vill hjälpa till. Absolut! Men jag blir samtidigt så frustrerad över att inte kunna göra saker själv. Och att inte ha ork och kraft till andra.

Det enda jag kan göra just nu är väl att försöka hålla humöret uppe och att göra vad jag kan för att få tillbaka både rörlighet och styrka i operationsområdet. Och hålla en tumme för att strålningen blir precis så lindrig som jag tror att den ska bli.