Alla inlägg under november 2008

Av Ingela - 22 november 2008 21:47

Sjunde gången strömmen går känns mest tjatig men då varar å andra sidan strömavbrottet nästan fyra timmar...

Av Ingela - 21 november 2008 18:30

Näst näst sista avklarad. Snart är jag färdigstrålad! Tack och lov. Förutom allt det röda, är rörligheten rätt kraftigt begränsad. Jag inser att jag inte riktigt har velat ta in det hittills men så är det. Jag får väl lov att erkänna att jag har slarvat lite med sjukgymnastövningarna, så det är helt och hållet mitt fel.


Dagen flöt enligt planerna. Idag åkte jag hela Norrortsleden för första gången. Tio minuter från Åkersbergakorset till E 4:an! Eller elva då, om man ska köra lagligt... Vilket lyft jämfört med att tröska sig genom Täby kyrkby. Det gjorde att jag kom i väldigt god tid till Radiumhemmet, vilket betalade sig med att jag fick komma in nästan på en gång.


Efter ett par timmars jobb och diverse inköp på vägen, var jag hemma igen vid lunchtid. Så värst mycket jobb blev det inte idag, utöver några mail och telefonsamtal. Att vara låst fem dagar i veckan för strålning börjar ta ut sin rätt. Med trötthet. Men också att en tom fredag i almanackan blir den dagen när jag tar mig tid att tänka. Och reflektera. Förhoppningsvis har jag nytta av det, så jag inte ramlar rakt ner i det djupa hålet nu när behandlingarna är över. Många varnar just för det. Att omgivningen ska vilja/tycka att allt är som vanligt, samtidigt som jag har en massa obearbetat i mig. Fast det känns inte så. Jag har ju som sagt helt och hållet själv valt att försöka hålla mig kvar i matchen och även om det just nu innebär att jag egentligen kanske har för mycket att göra, är det ändå skönt att känna att det var en lyckad strategi.


Därmed inte sagt att reflektionsstunderna är smärtfria. Absolut inte. Det är klart att det smärtar att inte vara odödlig. Att få nöja sig med att mäta sitt liv i sjukdomsfri överlevnad. Och hur mycket jag än önskar att jag hade slutit fred med hårlöshet och andra skavanker efter behandlingarna, så nog f-n svider det. Det svider att det tar så otroligt lång tid för håret att växa. Det svider att ha gått upp åtta kilo, som verkligen har naglat sig fast och inte går att få bort med vanliga medel. Det svider att inte i alla lägen vara säker på koncentrationsförmågan. Att tillfälligt tappa namn på både saker och personer. Och naturligtvis i helt fel lägen. Det svider att jag knappt kan röra mig efter ha suttit ner en längre stund. Och så vidare...


Hur reaktionerna blir på allt detta i framtiden, kan ju faktiskt bara framtiden utvisa. Just nu kan jag bara konstatera att dagens inlägg, precis som ett antal tidigare, skrevs med ackompanjemang av tårar. Inte för att jag är mer ledsen än vanligt utan just för att bearbetning sker. Men tillbaka till just nu! Två små strålningar kvar! Två små ynka och sen går vi in i en annan fas! Helt klart värt att avsluta kvällen med ett halvfullt glas!

Av Ingela - 20 november 2008 18:50

Idag skärpte jag till mig lite och såg till att vara klar i tid, så jag kunde åka buss bort till KS. Jag hann knappt vänta i en minut, förrän jag blev insläppt. Det är riktigt, riktigt rött nu. Tur att det bara är tre gånger kvar. Tre! Nu har jag börjat nedräkningen på allvar. Visst vet jag att biverkningarna kommer att hålla i sig i minst ett par veckor till. Dessutom ska jag ju börja med Tamoxifenet på tisdag och då är det ju dags att börja samla på nya fräscha biverkningar. Men ändå. Bara att slippa vara låst varje vardag. Yes! Det känns som om kontrollspaken börjar vara inom räckhåll.


Tyvärr verkar mina planer om att ha åtminstone en veckas semester för att fira detta grusas rätt rejält. Nästa vecka kan jag möjligtvis vara ledig på fredag. Veckan därefter ser möjligen något bättre ut men jag kommer att behöva jobba minst ett par, tre dagar Men jag ska inte gnälla över det. Jag har ju faktiskt bestämt alldeles själv att jag ville hålla mig kvar i matchen så bra som det bara gick under hela behandlingen. Jag hinner nog vara ledig både före och efter jul, så det löser sig.


Just nu njuter i alla fall både jag och hundarna av att vara hemma, även om det nästan är fyra minusgrader ute. Jag bestämde mig för att åka hem redan på förmiddagen, för att få lite skrivjobb undanstökat. I morgon har jag bestämt mig för att bara åka in och stråla, möjligen åka vidare in till jobbet för att skriva ut det jag har gjort idag och sen åka hem igen. Då kan jag lämna hundarna hemma och handla i lugn och ro på vägen och ändå finns det gott om tid att skriva vidare när jag kommer hem.

Av Ingela - 19 november 2008 19:15

Ibland blir det lite tokigt. Jag har ju genomgående bett om stråltider så tidigt som möjligt och pekat ut sex dagar då det är särskilt viktigt. Idag var en sån dag, när jag hade bett om att åtminstone få en tid före 10.00 Detta tolkades tydligen som så nära 10.00 som möjligt eftersom jag fick tiden 09.50 Nu var det faktiskt välbehövligt med en morgon utan annan väckarklocka än dom två ivriga svansviftarna, så det gjorde inte alltför mycket. Jag blev visserligen försenad till dagens möte men det var dom förvarnade om, så det funkade bra ändå. Nu är det bara fyra strålningar kvar! 


En liten reflektion efter gårdagens manifestation; höst och vinter är uppenbarligen årstider för äggskallar. Åtminstone när det är tillräckligt blött eller kallt för att alla andra (eller nästan i alla fall) också ska ha mössa eller luva på. Så var det igår, när det regnade under hela tiden jag var nere på Mynttorget. Flera av dom som jag har mött ett flertal gånger på gatan och som inte har känt igen mig under sommaren (utom dom få gånger jag har haft peruken på och verkligen sett ut som någon helt annan...), gjorde helt plötsligt det. Det måste handla om förväntningar, antagligen väldigt omedvetna sådana. Märkligt var det. Så märkligt att jag inte ens bryr mig om att på nåt djupare sätt förhålla mig till det. Jag bara konstaterar.

Av Ingela - 18 november 2008 20:03

Tidig början med strålning redan tjugo i åtta. Tillräckligt tidigt för att jag skulle vara lat och ta bilen. Framför allt eftersom jag ville hinna med att få igång en första omgång i tvättstugan innan jag åkte. Nu är det bara fem kvar! Och faktiskt. Det är rejält rött på huden men inte särskilt ömt längre. Peppar, peppar. Trött är jag ju men det är jag ju rätt bra på att vara efter ett drygt halvårs träning...


Dagen avslutades med manifestation på Mynttorget. I regnet. Jag stannade inte särskilt länge men jag tog mig dit i alla fall. Vilket är mer än man kan säga om många andra...

Av Ingela - 17 november 2008 19:05

Nu är jag trött på att inte kunna sova. Och inte nog med det, jag blir trött av att inte kunna sova. Om det nu är en effekt av strålningen eller inte. Fast det är nog lika mycket klimakterievallningarna som har gjort sig påminda igen. Och hur ska det då inte bli om en vecka när jag ska börja äta Tamoxifen... Men den dagen den sorgen.


Det var i alla fall himla skönt att kunna ta det lite lugnt i morse och att klara av dom första timmarnas jobb i fåtöljen, med datorn i knät. Jag och hundarna hann med en rejäl promenad också, innan det var dags att lasta in oss i bilen. En osedvanligt tråkig hamburgare i bilen fick bli dagens lunch.


Det blev bilen bort till KS i kväll, så att jag skulle komma snabbt därifrån. Allt flöt på och jag var hemma före kvart över sex. Och nu är det bara sex gånger kvar!

Av Ingela - 16 november 2008 18:50

Fast bara nästan. Idag räckte krafterna till en rejäl promenad med hundarna. Och då kan man ju slappa med lite bättre samvete.


Det känns så skönt att inte behöva stressa in till stan i morgon bitti. Strålningstiden blev 18.00, så jag tänker jobba hemma åtminstone halva dagen. Nu är det bara sju strålningar kvar. Det känns att jag börjar närma mig slutet.


Apropå bisarra halvårsjubileer, så är det idag exakt sex månader sen jag satt hos peruktjejen och lät henna raka av allt hår. Ett halvår som skallig. Skojigt värre... Men nu har det ju i alla fall börjat växa till slut.

Av Ingela - 15 november 2008 20:06

Jag föredrar att se det så. Slappardag. Helt normalt att man ligger framför TVn och slappar när det är helgrått ute och man faktiskt är ledig. Eller hur? Att jag egentligen kanske inte har något större val, kan vi väl bortse från. Eller hur? Inte är det den där tröttheten som alla har tjatat om? Jag bestämmer här och nu att det här var en helt vanlig lat lördag!


Dom små knottrorna har varken blivit fler eller större, så kortisonet får ligga på hyllan ett tag till.


Håret fortsätter att växa. Så pass att grannen såg det idag på ett par meters håll. Snart kanske jag vågar gå utan buff på andra ställen än här hemma också. Fast inte ute då. Det är alldeles för kallt. Dessvärre växer skägget också. Så det räcker och blir över. Men hellre hårig både här och där än inte alls!

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27
28
29 30
<<< November 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards