Några av grannbarnen satte igång igen på nyårsdagen med småsmällare. Jag gick ut och förklarade för dom hur jobbigt det var för Busan och dom höll med om att det faktiskt kunde räcka med att dom fick smälla hela nyårsafton. Inte trodde väl jag att det skulle hålla i sig mer än nån kvart men det gjorde det. Inte en enda liten "poff" sen dess. Därifrån i alla fall. Varsin stjärna till er barn som lyssnar och tar konsekvenserna av det ni hör. Om ni kunde lära era föräldrar också...

En liten tår blev det under Ivanhoe. När Womba erbjuder sitt liv. Annars var jag mest fascinerad av att konstatera att dom dumma riddarna på något sätt bara blir yngre (och snyggare) för varje år som går. Och att den noble Athelstone alltmer framstår som den mest sympatiske av alla...

Idag lyste solen med sin frånvaro. Men det var rätt OK ändå, med tanke på att det faktiskt har varit rätt många riktigt fina dagar. Det kom några snöflingor på eftermiddagen men dom kom av sig fort. I natt blir det tydligen kallt igen. Termometern är redan nere på -11,5.

Nu har vi i alla fall kommit en liten bit in på det nya året. Mitt första sjukdomsfria år. Vad jag vet. Första kontrollen blir om en månad och då får jag väl reda på hur ofta jag ska in för besiktning. Vid det här laget bör jag väl ändå kunna blåsa faran över för strålskador? Jag har fått ny hud där det behövdes och rosslingarna har upphört. Rörligheten i axel och arm är väl kanske inte den bästa men det är helt och hållet mitt eget fel. Jag har helt enkelt fuskat hejvilt med sjukgymnastövningar under helgerna, så det ordnar nog till sig med lite disciplin. Men annars så är det bara lite rodnad hud under operationsärret kvar.

Håret växer på. Det är väl sisådär en centimeter långt nu. Lite drygt. Just nu är det inne i en fas där man väldigt tydligt ser hur mina virvlar sitter. Man ser också hur det kan komma sig att jag alltid har haft min bena på ett och samma ställe. När det gäller färgen, så är det nog bara att konstatera att det som kommer uppe på huvudet är grått. Eller kanske gråvitt. Spikrakt är det än så länge. Det kan vara önsketänkande men jag tycker att det börjar se ut som att ögonfransarna har börjat växa igen. Vill gärna att det ska vara så!

Men en bit in på det nya året var det. Och dags att dela ut stjärnor till er 567 som besökte min blogg under december. Jag fattar verkligen ingenting. Jag var så beredd på att det på sin höjd kanske skulle finnas nån enstaka läsare kvar, nu när jag har sänkt mina ambitioner och inte längre skriver varje dag. Och inte har så himla mycket att skriva om. Längre. Känns det som. Men att ni faktiskt kommer på besök, känns lika stort som det har gjort hela tiden! Så varsin stjärna i himlen, kombinerad med en önskan om det bästa 2009 ni kan få!