Ända sen 1 april, när jag klev in på Bröstakuten, har jag varit deltagare i en forskningsstudie. Det är en psykosocial undersökning, med tyngdpunkten på livskvalitet och man får fylla i ett helt batteri med frågor med oregelbundna mellanrum. Med ännu mer oregelbundna (?) mellanrum blir man uppringd för en intervju och det blev jag i förrgår. Det var rätt intressant att verkligen fundera igenom hennes frågor.

Bland annat var jag tydligen den första som svarat att bloggandet och ett aktivt deltagande i Cancertjejer, vårt internetforum, var väldigt bra verktyg för mig i bearbetningen av min sjukdom. I alla fall som hon stött på, så det tyckte hon var väldigt intressant. Jag var mest förvånad över mig själv. Att jag gav så pass höga siffror på hur jag mår idag. Fast jag insåg att jag faktiskt gör det. Mår ganska bra alltså. Oftare och oftare. Tankarna är definitivt oftare på annat håll än i cancerlandet. Eller om jag nu bara strutsar eftersom mitt återbesök närmar sig med stormsteg...

Apropå Cancertjejer så har jag för ett litet tag sen fått ett väldigt fint hedersuppdrag. Jag har blivit administratör, tillsammans med fem andra tjejer. Jojomensan, gamla tanten har inte bara lärt sig att blogga. Hon fortsätter att lära sig nya saker. Cytohjärnan till trots!

Och i går hittade jag äntligen fram till ytterligare ett guldkorn på nätet; Stayfriends. Har varit på väg länge men det har inte blivit av. Det är ju 30 år sen i år som jag gick ut gymnasiet, så jag var lite nyfiken på om det är något på gång. Jag var själv involverad i tioårsjubileet men sen dess vet jag inte ens om det har varit något. I går gick jag in och kikade som sagt och hittade raskt ett antal gamla klass- och skolkamrater, både från mellan- och högstadiet och från gymnasiet. Hur kul som helst. Och ännu roligare var det att gå in på mailen i morse, då det visade sig att tre av dom redan hade lagt in mig som gammal skolkamrat. Och fler har det blivit under dagen. Så då blev jag ju tvungen att lägga in en bild, så jag kunde börja se dom andras bilder. Fast där fuskade jag och tog en gammal bild. Och sen blev jag så nyfiken på att se vad dom andra skrivit om sig själv, att jag slog till och blev guldmedlem. Detta om något är väl ett tecken på att Ingela börjar bli som vanligt. Tror jag i alla fall.

 

Dockmamman i Jämtland (F.d Häxmamman)

23 januari 2009 06:55

Vad glad jag blir för att du mår så bra, blir glad för din skull/Många kramar

http://stickmonster.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...