Inte nog med att jag störtbölar framför "Lilla huset...". I går var det dags för en nostalgitripp i körvärlden igen. Och vad hände? Jomenvisst, fröken Edlund satt där med tårkanalerna öppna så fort "Pingst" och "Kung Liljekonvalje" strömmade ut ur högtalarna.

Det här med Stayfriends väcker upp många minnen. Inte minst körminnen. Efter "gråtmusiken" gick jag över till mer avancerad körmusik och fastnade i Lidholms Laudi. Det absolut svåraste verk jag nånsin varit med om att uppföra. Vilka minnen det väcker. Jag hade precis fått erbjudandet om att gå med i Cantuskören, vilket var ungefär det största och finaste erbjudande man kunde få under gymnasietiden. Jag gick dit med alla nerver på utsidan och hamnade mitt i en repetition av Laudi... Värre än så här kan det väl knappast bli, tänkte jag och höll mig kvar - i näsyan tjugo år. Och mycket riktigt, svårare än Laudi blev det inte!