Visst är det så bibelcitatet börjar? "Allt vad I viljen att människan skola göra Eder, gören I ock dem." Eller nåt sånt. Innebörden är ju i alla fall att man behandlar andra som man själv vill bli behandlad. Och i cancerlandet har uttrycket verkligen fått en speciell innebörd. För mig. Ni som har följt min resa, har säkert också noterat att det lite här och där finns kommentarer från "veteraner", dvs dom som har trampat - och ibland irrat - runt i cancerlandet och banat väg för mig och alla andra som kommer efter.

Jag vill på intet sätt förminska någon annans kommentar. Absolut inte! Dom betyder så mycket för mig, så det anar ni inte. Men dom där peppande inläggen från er som famlat runt i samma märkliga och bisarra terräng, är verkligen guld värda. Eller varför inte varsin extra stor stjärna i himlen!

Och äntligen är jag där! Och kan börja ge tillbaka. Eller snarare, ge vidare. För nu är det jag som orkar skriva in åtminstone nån liten ljuspunkt eller ett litet "kämpa på"-rop i bloggar jag hittar. Efter tisdagens "friplåt" i åtminstone tre månader framåt, känns det som att jag har styrka nog till att stötta dom som fortfarande letar efter vägbeskrivningen. Jag hoppas i alla fall att det är precis så som mina små inspel tolkas. Och att dom gör en liten, liten smula nytta.