Ja, så har det gått en hel arbetsvecka igen. Jobbet upptar mer och mer av min vakna tid och allt känns mer och mer som vanligt. Bantningen går trögt men jag vill å andra sidan inte ta i för mycket. Helt återställd är ju inte kroppen än. Håret växer på och snart kan till och med jag tycka att det ser ut som att jag har klippt mig frivilligt. Men inte riktigt än... Jag saknar min lugg. Det konstiga är att nu när håret har börjat växa igen, har min psoriasis i hårbotten kommit tillbaka. Den var helt borta så länge som jag var flintis. Hur skumt är inte det?

Apropå att se ut, så finns det inte ett enda foto på mig sen i påskas. Om nu ingen har varit och papparazzat förstås. Inte ett enda foto. Och faktiskt är det helt medvetet. Jag kan inte komma på en enda anledning till att jag, eller nån annan, skulle ha nån nytta av att se hur jag såg ut när det var som värst. Det räcker så gott att läsa om det härinne, tycker jag.

För övrigt finns det inte särskilt många foton av mig över huvud taget från dom senaste 5-10 åren. Jag har ju fuskat, med ett tio år gammalt foto, inte bara på Stayfriends och Facebook utan faktiskt även på jobbets officiella hemsida. Idag bestämde vi att vi ska ta in en fotograf som uppdaterar vårt fotogalleri. Inte bara med foton på mig, men på mitt initiativ. Det om något är väl ett tecken på att allt börjar rulla på igen? Och en sak är i alla fall sig helt lik - jag kommer nog aldrig att tycka att ett foto på mig är bra...