...och just nu sitter jag och försöker övertyga mig om att det bara var goda nyheter. Och det var det väl på sätt och vis. Inte ett spår av herr C och det är ju naturligtvis det allra viktigaste. Men bentäthetsmätningen gav inte helt bra resultat. Hur bra eller dåligt det var vet jag inte, förutom att det var tillräckligt för att jag ska börja med en ny medicin. Jag har googlat runt lite men det är svårt att hitta sidor där man kan värdera mätningsresultaten. För mig var det tre olika resultat, med mellan 86 och 92 % av normal täthet för min ålder, vilket inte gör bilden klarare... Nåja, hela dan har jag åtminstone lyckats fokusera på den goda nyheten, dvs att blodproverna var bra och att mammon och ultraljudet inte visade nånting. Men nu när skulle kolla upp nya pillret och läste i biverkningslistan i FASS, bara brast det...

"Vanlig biverkning; muskuloskeletal smärta (ben, muskel eller led)". Räcker det inte med att jag har så ..... ont i lederna redan av fulgulpillret? Ska jag få muskel- och bensmärtor också? Och läser man vidare i listan hittar man alla möjliga gamla bekantingar som huvudvärk, yrsel, illamående... och alla möjliga symptom på en kass mage förstås. Och längst ner, bland biverkningar som rapporterats under användning efter godkännande kommer naturligtvis hatobjektet nummer ett; alopeci. Vilket på svenska betyder håravfall... Jag vet ju att det här med biverkningar är högst individuellt och att jag väl ändå får räknas till dom som har klarat mig relativt hyfsat undan. I alla fall om man undantar cellgiftsperioden. Visst kan det bli så den här gången också. Och det finns ett positivt inslag i alla fall. Den här listan innehåller inte viktökning som biverkning :)

Även om gårdagens vägning kanske inte gick så jättebra (jag hade i alla fall gått ner och så är det nog skrivet om detta för den här gången...) så har nog träningen gett desto mer effekt. I alla fall tyckte professorn att det var högst märkbart att jag hade gått ner sen sist. Det känns ju som att det var värt lite smärta och att det gav en lite bränsle till att fortsätta kämpa.

Så, summan av den här dagen är väl ändå positiv. Och det är faktiskt väldigt skönt att kunna skriva av mig lite frustration här i bloggen. Jag försöker ju möta varje ny dag med ett leende och att hela tiden se det halvfulla glaset i stället för det halvtomma. Och det går för det mesta. Till och med riktigt bra för det mesta. Så det ska säkert gå att hantera det som Fosamax-pillren kan medföra också! Det var rätt länge sen jag delade ut andra stjärnor i himlen än för att ni är här och läser (vilket fortfarande är helt otroligt och ovärderligt och värt hur många stjärnor som helst), så dags för några till utöver det. Varsin stjärna till Facebookvännerna för alla uppmuntrande ord!