Det var faktiskt rubriken på mitt inlägg för precis ett år sen. Jag hade för första gången, kvällen före det, mer officiellt visat mig utan buff. På vårt traditionella julbord med kamraterna i trafikutskottet. I förrgår var det dags igen och den här gången var det ju bara att konstatera att det verkligen är mer och mer normalt. Möjligen undantaget det där med vikt och Femar. Det är nog ställt utom allt tvivel att jag inte ostraffat går och mumsar mig igenom julborden längre... Fast den fasen hamnar väl dom allra flesta i förr eller senare, oavsett hälsotillstånd i övrigt.

Men annars som sagt, är det verkligen bara mer och mer normalt. Idag är det nog faktiskt bara dom som vet som kan se på utsidan. Utom möjligen på torsdagarna. Dom hatade torsdagarna. När jag är stel som en betydligt äldre tant än vad jag är. Och har ont. Fast idag var det en ovanligt snäll torsdag, faktiskt. Kanske för att jag hade så mycket att göra så jag inte hann känna efter hur ont det gjorde? Eller kanske för att kroppen börjar vänja sig vid veckopillret? Eller för att jag redan i morse bestämde mig för att det här skulle vara en dag när jag lät mig glädjas åt det lilla? Vem vet? Och vem bryr sig egentligen, så länge jag slipper ha ont.

En stor sak som jag är lite kluven inför är månadens stjärnutdelning. Visst är det enormt stort att helt plötsligt haft 683 unika besökare! Rekordmånad! Men samtidigt oerhört vemodigt att så många hittat hit från sidor jag önskar aldrig skulle ha behövt existera. Herr C har ju visserligen aldrig utmärkt sig för nån rättvisekänsla men när han ger sig på våra unga tjejer med små barn, känns det bara så olidligt orättvist. Så ni 683 besökare i november får därför varsin dos extra stjärnor i himlen, att dela med er till just våra unga cancertjejer och till deras familjer.

 

Anna

4 december 2009 10:31

Hej Busis! Skönt att läsa att den här torsdagen var en bra torsdag och att livet börjar återgå till det normala. Jag håller med dej, livet med C. har känts extra tungt den här veckan. Livet är så orättvist, tankarna går hela tiden till barnen.
En stor stjärna till dej också! Kramar Anna

http://www.anna-lindkvist.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...