Just nu är det en tung period. Så många som har lämnat oss och så många som kämpar extra hårt. Då är det inte helt lätt att bortse från mina egna symptom... Jag vet ju att både Femar, som är min antihormonmedicin, och Alendronat, som är min medicin mot benskörhet, ger både led-, muskel- och skelettvärk. Så egentligen borde jag inte oroa mig över att jag blir stelare och stelare. Och att jag får mer och mer ont.

Men grejen är att skelettmetastaser faktiskt brukar kännas. Så jag kan ju aldrig vara 100-procentigt säker på att det onda bara är medicinbiverkningar. Och när det bara blir värre och värre... I går när jag skulle tända eld i öppna spisen insåg jag att jag verkligen inte går framåt. I våras var jag tvungen att ställa fram en pall framför spisen eftersom det var för jobbigt att stå på huk. Nu tar jag mig knappt upp från pallen.

Och då har jag ju ändå jobbat rätt hårt med crosstrainern. Det värsta med det är att det gör j-gt ont i ungefär två kilometer. Efter det känns det bara skönt i tre kilometer och en lång stund efteråt. Så länge jag sitter ner. Sen är värken tillbaka, och inte helt ovanligt värre än tidigare. Men vad ska jag göra? Jag är rätt övertygad om att det skulle bli tusen resor värre utan träning och muskler, så jag kör på tills nån har bevisat mig om motsatsen.

Det troliga är väl, som sagt, att det är biverkningar av mina mediciner. Men det hindrar inte hjärnspökena. Mina hjärnspöken säger metastaser och återfall, vilket ju faktiskt inte är helt osannolikt med tanke på att jag startade resan i cancerlandet med en överlevnadsprognos på 30-40 procent...

Och då kommer extraspökena fram. Dom som ifrågasätter hur intelligent det var att gå med på att skjuta upp återbesöket på Radiumhemmet. Men rent fysiskt mår jag ju bra. Om man bortser från det där med pallen framför öppna spisen. Och att det nästan alltid är ett rent företag bara att resa sig upp. Och att det värker mest jämt. Och att jag fortfarande inte kan sova...

Men jag inser rent logiskt att varken hjärnspöken eller extraspöken har nåt i mig att göra. Att oroa mig för framtiden gör ju inget bättre. Bättre mår jag däremot av att se framåt och att fortsätta engagera mig i det jag gör. Och det gör jag! Och visst blir mitt besked i januari lika positivt som det hade blivit i december!

 

Anna

19 december 2009 23:34

Det är klart att du ska få bra besked i Januari! Jag förstår att du oroar dej, men som du skriver, det är typiska biverkningar av din medicin. Men du är väl "en duktig flicka" och berättar allt du tänker och känner för din doktor? Kanske bättre att kolla en gång för mycket...?
Vi har en tung men viktig sak att göra på tisdag, tack för att du åker och att jag får följa med! I morgon skulle Vera fylla 38 år, så sorgligt.
Kramar Anna

http://www.anna-lindkvist.bloggagratis.se

 

Okki

20 december 2009 02:18

Äter samma mediciner som du... tyvärr är mina hjärnspöken oxå lika aktiva... men som min onkolog sa
: Femar är väldigt effektiv medicin, och nästan som att skjuta skarpt på en myra.
Det har blivit något av mitt mantra de senaste dagarna... dock hjälper det inte på nätterna när spökerna är som aktivast.
Styrkekramar Okki

http://www.momentsofmylife-okki.blogspot.com

 

Anna73

21 december 2009 20:46

Hej sötaste du,

Blir ledsen att höra att du också har ont.

Ring till Radiumhemmet och be om en skelettscint!! Det finns ingen anledning att gå och oroa sig i onödan. Än mindre ha ont av något som går att åtgärda. Och när det sen visat sig att ditt skelett är utan inkräktare och att det snnolikt är medicinrelaterad smärta ska du be om remiss till en smärtläkare. Så det så!!

Själv vet jag nu att min smärta tyvärr beror på tumörer i armålan.

STÖRSTA kramen från Anna73

http://annajansson73.blogspot.com/2009/11/min-canc

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...