Eller också var det precis det det var. Tur. Vi åkte hemifrån vid sjutiden i morse, jag och hundarna. Mycket sämre bilkörarförhållanden kan det knappast bli. Tätt snöfall, tät snörök, kolsvart och snorhalt. När jag hade tagit mig ut på 276:an och var på väg mot Vettershaga hade jag några stressade bilister bakom mig, som tyckte att jag var lite väl långsam. Några hundra meter framför mig såg jag en bil som var på väg ut i mötande körfältet. Jag var helt koncentrerad på att kolla om bilarna bakom var medvetna om att vi hade möte på gång. Och då inser jag att det står två rådjur på vägen, bara typ 10-20 meter längre fram.

Jag hann tänka rätt mycket. Dom stod på vägen fast nästan ända ute vid vägrenen. Det var rätt många sekunder kvar innan bilmötet var ett faktum. Bilarna bakom visade ingen tendens att vilja köra om just då. Så jag tog en riktig rövare och väjde ut mitt på vägen utan att bromsa. Mot alla odds, stod rådjuren där dom stod! Blickstilla. Förarna i bilarna bakom hann förstå att något var på gång och gjorde samma manöver som jag. Föraren i mötande bilen anade antagligen något och saktade in. Och rådjuren bara stod där. Det hade räckt med bara en bråkdels sekund på fel sida av marginalen, så hade ett antal sagor tagit slut där och då. Eller haft sitt nästa kapitel på sjukhus. Fyra människor (minst), två hundar (minst) och så dessa sagolika förtrollade rådjur som bara stod där helt stilla. Det var helt enkelt inte dags för nån av oss idag. Vi hade tur.

Då är det ändå rätt lätt att förtränga att det är torsdag och veckopillerdag. Lite värk är väl ett billigt pris för att få fortsätta min saga ett tag till. Och det känns som att jag gissade lite rätt. Den extrema kylan gjorde både led-, skelett- och muskelvärken mycket värre. Idag när vi kom upp i betydligt humanare temperaturer blev det betydligt bättre. Så det var nog helt enkelt min tur idag. Att ha en turdag.

 

Sara

7 januari 2010 19:53

Hej, jag råkade komma in på din sida och se detta inlägg, usch vilken dag :s jag får gåshud av att läsa det...
Hoppas morgondagen bli bättre :) x

http://www.metrobloggen.se/saraprieditis

 

Anna

8 januari 2010 11:54

TUR kan man säga, jag får rysningar. Tur att du är så förnuftig och tar det luugnt på vägen. Var rädd om dej!
KRAMAR Anna

http://www.anna-lindkvist.bloggagratis.se

 

Okki

8 januari 2010 13:51

Vilken upplevelse... man blir ju helt skakig efteråt.
Skönt att det slutade lyckligt.
Kram Okki

http://www.momentsofmylife-okki.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...