Ikväll nåddes vi av ännu ett tragiskt besked. Vår älskade Helena, Lilla H, somnade in vid halvsjutiden. Det är bara att konstatera att det inte spelar någon roll hur förberedd man än tycker sig vara. Visst förstod jag att det skulle gå såhär men man blir lika ledsen ändå...

Finaste Helena/Lilla H! Tack för allt du lärde oss andra. Att se världen och livet med tacksamhet i stället för gnäll. Att skicka vidare. På riktigt och med hjärtat. Eller hur, vännen! Nu har vi inte så många alternativ kvar. Ska du följa mig på mina resor, får det nog bli som en pust på kinden. Men oj, vilka resor vi ska ut på!

Mina varmaste tankar går till dina underbara killar och till din älskade M. Någon måste låna ut änglar i förväg och er Helena passade tydligen allra bäst in i det pusslet.

Varma och stöttande kramar!