Det kändes väl inte som världens bästa timing att bli stylad på årets varmaste dag. Hela kroppen svullnade upp av det kvava och fuktiga och det kändes som att sminket skulle hinna rinna bort innan jag kom i närheten av en kamera. Lite segt var det. Mycket väntan i värmen. Stylisten var jag inte alltför imponerad av först men tillsammans med den duktiga fotografen blev faktiskt resultatet över förväntan. Som jag skrev härom dagen, brukar jag avsky att se mig själv på bild men idag gick jag därifrån med en skiva med 16 bilder. Ett par av dom  är jag faktiskt riktigt nöjd med.

Visst är det fortfarande minst tio kilo för mycket. Och visst återstår det många timmars träning innan det börjar bli lite form på hängfläsk här och där... Men jämfört med den grådaskiga korsningen mellan flodhäst och glödlampa som satt och flämtade på altanen för två år sen, mitt i cytohelvetet, tycker jag ändå att jag kan unna mig att vara lite nöjd.

Några bilder på mig från den där vidriga perioden finns inte. Helt medvetet. Jag kunde inte hitta ett enda skäl till varför jag skulle vilja ha någon bild då och jag ångrar mig inte nu heller. Den spegelbilden sitter ändå för alltid etsad på näthinnan och tro mig, det är ingen bild man blir glad av.