Det går helt klart åt rätt håll! Nu har jag varit utan antibiotika i drygt fyra dygn och det verkar som jag kan fortsätta så. Peppar, peppar!!! Biverkningarna hänger kvar, med smärre justeringar. Det sentimentala humöret är borta. Inga fler utbrott över trasiga bensinpumpar, alltså. Däremot dök en liten svampinfektion upp under helgen. Liten men ack så kliande... Jag bestämde mig för att den skulle ge sig av sig själv vilket, enligt lite efterforskningar på nätet, en majoritet av alla svampinfektioner lär göra. Och det verkar faktiskt som att den gjorde just det. Idag var jag på återbesök igen och dagens skörd i storsprutan blev 45 ml. Alltså tio färre än förra veckan. Bäst av allt ändå är att jag känner att energin börjar återvända. Det tackar vi för!

Precis när hon skulle trycka in lillsprutan, dvs ge lokalbedövning, fick jag en idé. Jag frågade om det möjligen kunde vara den som gjorde att jag mår så urkigt i ett par dagar efter dräneringarna. Så nu är jag försökskanin på att få lokalbedövning utan adrenalin. Än så länge mår jag betydligt bättre än tidigare gånger. Det är inte helt jämförbart eftersom jag har tömt ur på morgnarna förut och det bara har gått drygt fyra timmar sen återbesöket. Men med lite tur så... Och med lite mer tur, fortsätter vätskekurvan att peka neråt. Det vore onekligen skönt att få slippa resorna till Storängsvägen ett tag. Nu vill jag helst börja samla kraft inför nästa operation!

Härom dagen såg jag att reklamen hade invaderat min blogg igen. Jag hade missat det eftersom jag oftast läser i inloggat läge. Nu är det i alla fall åtgärdat för ett helt år framåt.