I morse var det dags för onkologbesiktning igen. I måndags var jag och försökte ta blodprov. Det gick inte så bra. Varken i armvecket eller på ovansidan av handen. Eller i fingret, visade det sig. Det mesta av blodet var nämligen koagulerat när det var dags för analys, så jag fick ta nytt prov idag. Tack och lov räckte det med två försök. Eftersom ingen har hört av sig, utgår jag från att proverna var OK. Allt annat var i alla fall OK, även om det just nu är rätt begränsade möjligheter att se och klämma på brösten. Jag blev ju omflyttad till en ny onkolog. Igen. Som tur var, var det en onkolog av den bra sorten. Den sorten som tycker att det är helt OK att föra ett vettigt resonemang med patienterna, med respekt som utgångspunkt i stället för prestige.

Nu har jag remiss till en bentäthetsmätning, som ska avgöra om jag ska behöva återuppta bekantskapen med vidriga veckopillren. Jag har också en remiss till mammografi i slutet av sommaren. Inklusive ultraljud av det nya bröstet, så slipper jag tjata om det. Det lär vara omöjligt att få spridning till en ryggmuskel, så då verkar det ju rätt onödigt att klämma in den i en mammoapparat.

Efter några timmars jobb var det dags för nästa återbesök. Hos syster T den här gången. Hon var väldigt nöjd med det hon såg och befriade mig snabbt från alla kliande plåster. Trots alla blåmärken och ärr var jag också nöjd. Framför allt med ärrkorrigeringen från förrförra operationen. Äntligen ser det ut som att det här faktiskt kan bli riktigt bra. Nu ska jag tejpa precis vid ärren i ett halvår framåt på det förminskade bröstet och det är bara ett litet område som jag behöver hålla lite extra koll på. Jag fick hennes välsignelse att använda en något mer bekväm BH att sova i. Vi får se. Jag håller väl ut ett tag till. Om tre månader ska jag på återbesök hos tortyrdoktorn och planera nästa steg, dvs vårta och vårtgård.