Igår åkte jag in till stan och till min betydligt mjukare säng. Och till en betydligt mer bekvämt sittande sport-BH. Annars hade jag gärna stannat hemma ett tag till. Jag har verkligen följt doktorns order och koncentrerat mig på att promenera och att vila. I skuggan. Något annat är inte tänkbart. Dels ska jag ju akta mina ärr och min strålade hud och dessutom kliar det inte nådigt under tejpbitarna när jag svettas. Tack och lov har det blåst rätt bra där på altanen.

Idag hade jag fått åka in till stan i vilket fall som helst. Mamma fyller år och vi, dvs diverse familjemedlemmar, kusiner och näst intill familjemedlemmar har ätit middag hos nunnorna. Dom är minst sagt väldigt duktiga på att laga mat och vi åt nog alla mer än vad vi hade tänkt oss, även om dom tyckte att vi åt alldeles för lite glass. Efter maten trängde vi in oss i mammas lägenhet för att dricka kaffe och se dokumentären om "Nunnorna och Damerna". I Bagarmossen. Den kan gärna svt visa igen, tycker jag.

Det där med att byta onkolog kan man ha en hel del åsikter om. När jag ringde för att försöka ändra tid, fick jag förklaringen att alla som har patienter under behandling har så fullt upp. Och det är säkert så. Jag accepterar fullt ut att det är dom som går på cellgiftbehandling som prioriteras. Fast frågan är ändå hur effektivt det är att vi "gamlingar" ska hålla på att byta. Det tar ju tid både från oss och onkologerna när vi ska etablera nya kontakter. Den här gången hade jag tur, som sagt, och fick en onk av den bra sorten. Hon hade läst på i förväg och nappade direkt när hon märkte att jag visste vad jag ville. Visst hade jag föredragit att få ha kvar "min" professor men det alternativet är ju inte möjligt. "Min" kontaktsköterska är ju inte heller kvar. Och så länge som jag känner att jag får det jag känner att jag behöver, spelar det väl egentligen ingen större roll vem jag träffar.

Däremot spelar ni en väldigt stor roll! Ni 1099 som besökte min blogg förra månaden. Som traditionen bjuder, delar jag härmed ut varsin stjärna i himlen!