Idag blir jag tvungen att utnyttja syster T:s  erbjudande om att sova i en bekvämare BH. Betydligt bekvämare än den som åkte på i lördags och som jag gjorde ett försök med idag. Jag har faktiskt redan bytt till en riktig mjukis. Idag har det nästan enbart gjort ont. Och skavt. Och mot det hjälper inga värktabletter i världen. Nu är det bara att hoppas på mjukisen och att det känns bättre i morgon. Annars blir det inte kul att vara i närheten av mig.

Just nu hoppas jag verkligen på lite svalare väder. Det verkar jag vara rätt ensam om men hela planeringen byggde ju liksom på att jag skulle hinna både opereras och hyfsat läka innan sommarvärmen kom. Precis som om något på den här resan har gått enligt planerna... Ett litet halvfullt glas finns det i alla fall och det är att det nu har gått två och en halv vardag utan att nya onken har hört av sig om blodproverna. Då kan jag nog utgå från att jag är godkänd för grönbete i ett halvår till. Och det är ju det som räknas i slutänden.