Direktlänk till inlägg 14 juni 2011
"Det händer att Fantomen klär sig i kostym och ger sig ut på stan som en alldeles vanlig människa". Vet inte riktigt om citatet blev helt korrekt. Det är trots allt rätt många år sen jag sist läste en Fantomentidning. Men ungefär så kändes det idag (förutom att jag inte besökte någon bar och drack ett glas mjölk, som ju Fantomen hade gjort). Mitt klädmode har ju under det senaste dryga halvåret bestått av
bylsig t-shirt med bylsig munkjacka eller
bylsig t-shirt med något mindre bylsig fleecejacka eller
bylsig t-shirt med tillräckligt stor bomullsväst eller
linne med bylsig t-shirt
och till dessa kombinationer, svarta manchesterjeans.
Allt för att dölja diverse pucklar, storleksskillnader och tortyrredskap. Och så helt plötsligt, tadaa:
Nu kan jag ju faktiskt klä mig i helt vanliga kläder igen! Visserligen har jag fortfarande tortyrredskapstvång i tre veckor till men det syns ju inte på utsidan. Och visserligen får jag begränsa mig till kläder som går att klä på sig utan full rörlighet i någon av armarna men det handlar mest om att undvika dragkedjor på baksidan. Och visserligen har inte brösten riktigt samma storlek än innan alla svullnader har lagt sig men det är inte iögonenfallande längre. Då är det betydligt mer iögonenfallande att beskåda dom två pucklarna som ska försöka föreställa en mage. Det ser mer ut som om jag är gravid med tvillingar. På höjden, liksom våningsgravid. Om nu någon undrar varför ansiktsuttrycket är lite ansträngt, så beror det på att jag med all kraft försöker dölja nämnda pucklar för kameran. Och er. Och framför allt för mig själv... Men med fortsatt satsning på promenader och, om några veckor, lite mer målmedveten träning ska det väl lösa sig också.
Idag tejpade jag om ärren. Jag skulle egentligen ha väntat till i morgon bitti men jag ville ha gott om tid. Ifall det skulle göra ont och vara obehagligt. I och för sig gjorde det lite ont. Och obehagligt var det faktiskt eftersom jag var tvungen att hela tiden se i spegeln vad jag gjorde. Men det gick ganska fort ändå. Lite väl ansträngt var det under tejpen och jag hade gärna gått utan tejp ett par dagar. Men det vågar jag inte än. Fortsätter det skava och ömma, får jag väl ringa syster T och be om lite goda råd. I natt är i alla fall sista obligatoriska BH-natten. Efter det kan jag åtminstone med gott samvete sova med mjukisar eller linnen. Eller ligga vaken eftersom det ju faktiskt är det jag gör en stor del av nätterna. En klar förbättring blir det i alla fall.
In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...
Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...
Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...
I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 | |||||
6 |
7 | 8 |
9 |
10 |
11 | 12 |
|||
13 | 14 | 15 |
16 | 17 |
18 |
19 |
|||
20 | 21 |
22 | 23 |
24 | 25 |
26 |
|||
27 | 28 | 29 |
30 | ||||||
|