Jag har fått en inbjudan till en fest mitt under semestern. En sån fest som nästan kräver övernattning och jag sitter just och funderar på var jag skulle kunna tänka mig att bo. Himla praktiskt är det att kunna gå in och läsa om olika ställen och titta på bilder. Och kunna boka och betala. Hur gjorde vi före internet?

Jag har i och för sig bara bokat hotell via nätet en enda gång. Det var förra året när jag behövde gömma mig en natt i Wichita. Eftersom jag inte visste särskilt mycket om varken staden eller områdena runt omkring, valde jag att bo på ett av flygplatshotellen. Inte så kul kanske men ändå rätt praktiskt. Hade det funnits något i den här stilen, hade jag kanske valt annorlunda. Verkar vara en idé värd att utveckla.

Ha! Det verkar som att jag äntligen har överlistat mitt fulgula piller. Sen senaste operationen har jag gått ner två kilo, med hjälp av mer och mer poweraktiga promenader (får inte börja powerwalka förrän på onsdag... shh...). Det är till och med 2,5 men det där halvkilot opererade ju tortyrdoktorn bort (och lite till) så det räknar vi bort i ärlighetens namn.

Dagliga promenader på minst 45 minuter verkar ha varit en fungerande dos. Idag testade jag en kvart på crosstrainern också. Det var nog att ta i. I alla fall med armarna. Det svullnade upp omedelbart på högersidan... Men snart nog ska väl hela kroppen vara med. Skönt var det ändå att få "intensivsvettas" lite!

Idag blir jag tvungen att utnyttja syster T:s  erbjudande om att sova i en bekvämare BH. Betydligt bekvämare än den som åkte på i lördags och som jag gjorde ett försök med idag. Jag har faktiskt redan bytt till en riktig mjukis. Idag har det nästan enbart gjort ont. Och skavt. Och mot det hjälper inga värktabletter i världen. Nu är det bara att hoppas på mjukisen och att det känns bättre i morgon. Annars blir det inte kul att vara i närheten av mig.

Just nu hoppas jag verkligen på lite svalare väder. Det verkar jag vara rätt ensam om men hela planeringen byggde ju liksom på att jag skulle hinna både opereras och hyfsat läka innan sommarvärmen kom. Precis som om något på den här resan har gått enligt planerna... Ett litet halvfullt glas finns det i alla fall och det är att det nu har gått två och en halv vardag utan att nya onken har hört av sig om blodproverna. Då kan jag nog utgå från att jag är godkänd för grönbete i ett halvår till. Och det är ju det som räknas i slutänden.

Igår åkte jag in till stan och till min betydligt mjukare säng. Och till en betydligt mer bekvämt sittande sport-BH. Annars hade jag gärna stannat hemma ett tag till. Jag har verkligen följt doktorns order och koncentrerat mig på att promenera och att vila. I skuggan. Något annat är inte tänkbart. Dels ska jag ju akta mina ärr och min strålade hud och dessutom kliar det inte nådigt under tejpbitarna när jag svettas. Tack och lov har det blåst rätt bra där på altanen.

Idag hade jag fått åka in till stan i vilket fall som helst. Mamma fyller år och vi, dvs diverse familjemedlemmar, kusiner och näst intill familjemedlemmar har ätit middag hos nunnorna. Dom är minst sagt väldigt duktiga på att laga mat och vi åt nog alla mer än vad vi hade tänkt oss, även om dom tyckte att vi åt alldeles för lite glass. Efter maten trängde vi in oss i mammas lägenhet för att dricka kaffe och se dokumentären om "Nunnorna och Damerna". I Bagarmossen. Den kan gärna svt visa igen, tycker jag.

Det där med att byta onkolog kan man ha en hel del åsikter om. När jag ringde för att försöka ändra tid, fick jag förklaringen att alla som har patienter under behandling har så fullt upp. Och det är säkert så. Jag accepterar fullt ut att det är dom som går på cellgiftbehandling som prioriteras. Fast frågan är ändå hur effektivt det är att vi "gamlingar" ska hålla på att byta. Det tar ju tid både från oss och onkologerna när vi ska etablera nya kontakter. Den här gången hade jag tur, som sagt, och fick en onk av den bra sorten. Hon hade läst på i förväg och nappade direkt när hon märkte att jag visste vad jag ville. Visst hade jag föredragit att få ha kvar "min" professor men det alternativet är ju inte möjligt. "Min" kontaktsköterska är ju inte heller kvar. Och så länge som jag känner att jag får det jag känner att jag behöver, spelar det väl egentligen ingen större roll vem jag träffar.

Däremot spelar ni en väldigt stor roll! Ni 1099 som besökte min blogg förra månaden. Som traditionen bjuder, delar jag härmed ut varsin stjärna i himlen!

I morse var det dags för onkologbesiktning igen. I måndags var jag och försökte ta blodprov. Det gick inte så bra. Varken i armvecket eller på ovansidan av handen. Eller i fingret, visade det sig. Det mesta av blodet var nämligen koagulerat när det var dags för analys, så jag fick ta nytt prov idag. Tack och lov räckte det med två försök. Eftersom ingen har hört av sig, utgår jag från att proverna var OK. Allt annat var i alla fall OK, även om det just nu är rätt begränsade möjligheter att se och klämma på brösten. Jag blev ju omflyttad till en ny onkolog. Igen. Som tur var, var det en onkolog av den bra sorten. Den sorten som tycker att det är helt OK att föra ett vettigt resonemang med patienterna, med respekt som utgångspunkt i stället för prestige.

Nu har jag remiss till en bentäthetsmätning, som ska avgöra om jag ska behöva återuppta bekantskapen med vidriga veckopillren. Jag har också en remiss till mammografi i slutet av sommaren. Inklusive ultraljud av det nya bröstet, så slipper jag tjata om det. Det lär vara omöjligt att få spridning till en ryggmuskel, så då verkar det ju rätt onödigt att klämma in den i en mammoapparat.

Efter några timmars jobb var det dags för nästa återbesök. Hos syster T den här gången. Hon var väldigt nöjd med det hon såg och befriade mig snabbt från alla kliande plåster. Trots alla blåmärken och ärr var jag också nöjd. Framför allt med ärrkorrigeringen från förrförra operationen. Äntligen ser det ut som att det här faktiskt kan bli riktigt bra. Nu ska jag tejpa precis vid ärren i ett halvår framåt på det förminskade bröstet och det är bara ett litet område som jag behöver hålla lite extra koll på. Jag fick hennes välsignelse att använda en något mer bekväm BH att sova i. Vi får se. Jag håller väl ut ett tag till. Om tre månader ska jag på återbesök hos tortyrdoktorn och planera nästa steg, dvs vårta och vårtgård.