Egentligen ska jag väl skriva att det blev en ny protes. Hade protesutprovaren fått bestämma hade det blivit tre. Normalt får man ju bara en protes per år men nu när jag hade bytt storlekar hade saken hamnat i ett annat läge. Jag försökte förklara några gånger att jag bara ville ha en. Den andra har jag ju redan. Hon ville inte riktigt lyssna på det örat utan försökte övertyga mig om att det var mer hygieniskt om jag hade två uppsättningar. Jag gjorde ett nytt försök att förklara att om jag nu bara ska använda proteserna ibland, så finns det goda möjligheter däremellan att hålla dom rena. Hon beklagade då att dom inte hade proteser hemma, så jag kunde få gå hem med tre på en gång. Och trots att jag försökte än en gång tala om att jag bara ville ha en, pep hon iväg för att rådgöra med en kollega.

När hon kom tillbaka såg hon sådär ledsen ut, som bara den som kommer med dåliga nyheter kan göra. Dåliga enligt henne alltså. Eftersom jag är mitt i en rekonstruktion, tyckte hennes kollega att jag skulle nöja mig med att få med mig en protes. Och helt plötsligt sjönk mitt budskap in i henne, när jag för sisådär åttonde gången påpekade att det var precis vad jag var ute efter. Då såg hon glad ut igen och jag kunde äntligen få skriva på pappret och gå därifrån. Jag förstår väl att företaget har ett intresse av att lämna ut så många proteser som möjligt. Landstinget betalar ju. Och precis av den anledningen tycker jag att man inte ska ta ut en enda protes mer än vad man behöver. Om nu fåfänga kan räknas som behov.

Nu är i alla fall proteserna testade, både i traditionell protes-BH och i fantastisk-TV-BH. Lite ovant och konstigt känns det och dom kommer inte att bli använda så särskilt ofta. Men nu känner jag mig lite bättre rustad inför nästa besök hos tortyrdoktorn. Det går nämligen ruskigt långsamt för den där ryggmuskeln att mjukna och jag förväntar mig inga glada besked av honom. Någon bröstvårta lär det inte bli på den här sidan nyåret i alla fall. Om det nu någonsin blir något annat än en tatuering. Men i den frågan är det långt till att jag viker mig. Hellre ett misslyckande till än att inte göra ett försök. Mer om detta lär följa om en månad när jag har nästa kirurgåterbesök inplanerat.

 

Alf Norberg

22 november 2011 10:02

Hej Ingela. Har läst din blogg och även om ord inte är tillräckliga vill jag ändå säga att du är fantastisk. Man blir oerhört gripen av det du skriver och jag känner massor för dig. Sänder en osynlig pil av hoppfull kraft till dig. Du kommer att klara av detta var så säker.
Håller på dig.
Många kramar......Alf Norberg fd Elektrikerförbundet

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...