Allvarligt talat. Samma dag som onken ringde, dvs i fredags, gick det ut en ny kallelse till punktion. Kanske var det nån av sköterskorna på B&S som saknade svar på den remissen, som alltså aldrig borde gått iväg. Kanske var det nån av sköterskorna på punktionsmottagningen som saknade befogenhet att avfärda remissen? Tid och resurser tar det i alla fall i anspråk. Både för mig och för alla som blir inblandade för denna numera bekräftade ickefråga. Jag trodde lite optimistiskt att det skulle gå att avboka tiden via Mina vårdkontakter men det gick naturligtvis inte. Någon mailadress finns inte att använda och telefontiderna fick jag ringa för att få reda på. Av en hojtomatisk telefonsvarare, så klart. Två små ynka timmars telefontid per dag, vilket innebär att jag får lägga in en påminnelse i kalendern. Tänk om vi alla kunde fått ägna oss åt det vi behöver i stället...

Jag överreagerade kanske lite. Stressad och slutkörd som jag var när jag hittade kallelsen i brevlådan i dag. Det tar som sagt på krafterna att åka till Dalen varje dag. Just nu verkar det som att sista strålningsomgångarna har bromsat upp lite men det är svårt att säga. Mamma pratar hela tiden om att hon är på "rehab" (vilket hon ju faktiskt var förra gången hon låg på Dalen, efter operationen). Och vi håller med, bara så ni vet. Om nu någon av er skulle gå dit och besöka henne. Eller ha kontakt med nån som besöker henne.