Jag läste din (Hanne Kjöllers) ledare i DN i dag http://www.dn.se/ledare/signerat/i-de-politiska-myternas-varld/ och kände bara att jag måste bemöta dig.Det var bland annat dina avslutande ord som riktigt retade upp mig: "Men man kan inte hantera begrepp som cancersjuk, svårt cancersjuk och utförsäkrad så slafsigt att läsaren ges en vilseledande bild av vad som hänt och varför."

Nej just det, Hanne. Lite längre upp i din ledare kan vi läsa:

"När man läser domarna och tittar på vad medierna skrivit så kommer man tillbaka till frågan om vad begreppet ”cancersjuk” innebär. Betyder det att man någon gång i livet diagnosticerats med en cancersjukdom, vilket var tredje svensk har eller kommer att få erfara? Kan det betyda att man haft cancer men blivit frisk, vilket en majoritet av alla cancersjuka blir – sett till tioårsöverlevnad, vilket är ett mått som exempelvis Socialstyrelsen använder. Och hur skiljer sig ”svår cancer” från ”cancer”?"

Jag återkommer till det lite längre ner.

Efter det ger du dig in för att dissekera enskilda fall:

"Om den 64-åriga läraren ”Tora” skriver Kjell Rautio att hon ”drabbats av bröstcancer som hon får cellgifts­behandling mot". Däremot skriver han inte att det gått mer än sex år sedan hon fick sin cancerdiagnos och att denna inte ens nämns när kammarrätten summerar uppgifterna i det medicinska underlaget. Det enda ställe där just denna sjukdom omtalas är under avsnittet om vad Tora själv har anfört. Där står det att ”hon har haft bröstcancer, genomgått cellgifts­behandling några år tidigare och att hon fortfarande måste ta medicin mot cancern och högt blodtryck”. I avsnittet om det medicinska underlaget nämns i stället stress- och ångestsymtom, oro, sömnsvårigheter och att hon ”tappar tålamodet i klassrummet och har hörselnedsättning vilket bidrar till trötthet i arbetssituationen”.

Jag vill gärna förklara en sak för dig, Hanne. Det är inte alltid man är sådär jättefrisk efter avslutad akut behandling. Läs gärna biverkningslistan för aromatashämmaren Letrozol (vi kallar det för enkelhets skull antihormoner) längst ner i blogginlägget. Det finns tre olika preparat och dom ger ungefär samma biverkningar. Den enda biverkningen som inte finns med i listan är hörselnedsättning och det skulle väl kanske kunna vara en stresseffekt. Kanske var det Kammarrätten som saknade kunskap? Själv har jag knappt sovit en enda hel natt sen jag inledde mina behandlingar och det var snart sex år sen. Jag har ständig värk, är numera diagnosticerad med benskörhet vilket lett till ytterligare behandlingar. Jag brottas med illamående rätt ofta och det är inte helt ovanligt att jag vaknar med dimsyn. Detta har jag lärt mig att leva med. Tack vare extremt förstående arbetsgivare och arbetskamrater har jag också kunnat jobba under mina behandlingar. Hur många har den gräddfilen, tror du? För mig är det självklart att möjligheten till återgång i arbete ska bygga på individuella bedömningar och inte en statistik som bygger på samtliga diagnoser.

Du hänvisar till Socialstyrelsens statistik. Jag hämtar min information från onkologerna och kirurgerna som daglig dags forskar runt och behandlar oss patienter. Allt finns att läsa på www.swebcg.se Nationella riktlinjer

Min verklighet, och många andras är: "Dödligheten i bröstcancer har under en lång följd av år varit relativt konstant, cirka 1 500 dödsfall per år i Sverige"... "För kvinnor som insjuknat innan 50 års ålder förblir bröstcancer den vanligaste dödsorsaken upp till 20–30 år efter diagnos" ... "finns risk för sena återfall, även om antalet återfall är störst under de första fem åren efter sjukdomsdiagnosen." För oss med aggressiva tumörer, med konstaterad spridning till lymforna, gäller cellgiftbehandling före operation. Här är vår verklighet: "Med multimodal terapi uppnår ungefär 70 % lokal kontroll och fem- och tioårsöverlevnaden har rapporterats vara 30–40 %".

I min journal står det nu, dryga fem år efter operationen, att jag inte är sjuk men bär med mig en diagnos. Samtidigt har jag precis fått förlängd behandling med dom där antihormonerna i fem år till, trots benskörhet och andra biverkningar. Allt för att jag har en hög återfallsrisk. Så du har helt rätt, Hanne. Man kan inte hantera begrepp som cancersjuk, svårt cancersjuk och utförsäkrad så slafsigt att läsaren ges en vilseledande bild av vad som hänt och varför.

Klippt ur FASS:

Vissa biverkningar kan vara allvarliga:

Sällsynta eller mindre vanliga biverkningar (dvs. kan förekomma hos 1 till 100 av 10 000 patienter):

- Kraftlöshet, förlamning eller förlust av känseln i någon kroppsdel (framförallt en arm eller ett ben), försämrad koordinationsförmåga, illamående, talsvårigheter eller andningssvårigheter (tecken på hjärnpåverkan t ex stroke)

- Plötslig tryckande bröstsmärta (tecken på hjärtsjukdom)

- Andningssvårigheter, bröstsmärta, svimning, snabb puls, blåaktig missfärgning av huden eller plötslig smärta i en arm, en fot eller ett ben (tecken på att blodpropp kan ha bildats)

- Svullnad och rodnad längs en ven som är mycket öm och eventuellt smärtsam vid beröring

- Hög feber, frossa eller munsår på grund av infektioner (brist på vita blodkroppar)

- Svår, ihållande dimsyn.

Om du upplever något av dessa symtom, ska du omedelbart tala om det för din läkare.

Du ska också informera läkaren omedelbart om du får något av följande symtom under behandling med Femar:

- Svullnad, främst i ansiktet och halsen (tecken på en allergisk reaktion).

- Gulfärgad hud och gulfärgade ögonvitor, illamående, minskad aptit, mörk urin (tecken på hepatit).

- Hudutslag, röd hud, blåsor på läppar, ögon eller mun, hudfjällning, feber (tecken på en hudsjukdom).

Några biverkningar är mycket vanliga. Dessa biverkningar kan förekomma hos fler än 10 av 100 patienter:

- Blodvallningar

- Förhöjd kolesterolhalt (hyperkolesterolemi)

- Trötthet

- Ökad svettning

- Värk i skelett och leder (artralgi).

Berätta genast för din läkare om biverkningarna upplevs som allvarliga.

En del biverkningar är vanliga. Dessa biverkningar kan förekomma hos mellan 1 och 10 av 100 patienter.

- Hudutslag

- Huvudvärk

- Yrsel

- Allmän sjukdomskänsla

- Magtarmrubbningar så som illamående, kräkning, matsmältningsbesvär, förstoppning, diarré

- Ökad eller minskad aptit

- Muskelvärk

- Benskörhet (osteoporos) som i vissa fall kan leda till frakturer (se även ”Uppföljning under behandling med Femar” i avsnitt 3)

- Svullnad i armar, händer, fötter, fotleder (ödem)

- Depression

- Viktökning

- Håravfall

- Högt blodtryck (hypertoni)

- Buksmärta

- Torr hud

- Vaginalblödning.

Om någon av dessa biverkningar är svår, ska du tala om det för din läkare.

Andra biverkningar är mindre vanliga. Dessa biverkningar kan förekomma hos mellan 1 och 10 av 1 000 patienter:

- Nervösa tillstånd som oro, ängslan, irritabilitet, dåsighet, minnesproblem, sömnighet, sömnsvårigheter

- Nedsatt känsel, särskilt känslighet för beröring

- Ögonbesvär, såsom dimsyn, ögonirritation

- Hjärtklappning, snabb puls

- Hudrubbningar, såsom klåda (urtikaria)

- Vaginal flytning eller torrhet

- Stela leder (artrit)

- Bröstsmärta

- Feber

- Törst, smakrubbningar, muntorrhet

- Torra slemhinnor

- Viktminskning

- Urinvägsinfektion, ökad blåstömningsfrekvens

- Hosta

- Förhöjd halt av enzymer.

Berätta genast för din läkare om biverkningarna upplevs som allvarliga.