Alla som tror att Hanne svarade på förra inlägget räcker upp handen nu. Eller inte. Det är ändå bara slöseri med energi. Och i dag slösar jag absolut ingen energi på henne. I dag är det min sexårsdag. Sex hela år sen jag gick ut på Drottninggatan med en pinfärsk diagnos. Och jag lever fortfarande!

Nu har det gått nästan tre veckor sen jag tog sprutan. Om alla mediciner gav så här milda biverkningar, hade dom senaste sex åren inte varit hälften så jobbiga. Och hade framförallt biverkningarna av dom fulgula varit lite snällare, hade jag ju aldrig ens behövt ta sprutan. Nu är det som det är och nästa vecka är det dags för en ny spruta. Hoppas bara på samma tur med den!