Jag har inte riktigt bestämt mig för vilken dag som verkligen blir årsdagen. Är det förra årets påskafton 22 mars, då jag "hittade" Harald eller är det 1 april då jag fick diagnosen? Jag tror att diagnosdagen är det datum som används i officiella statistiken. I överlevnadssiffror och så. Bara en sån sak skulle ju kunna få mig att välja ett annat datum... Men jag hinner fundera en vecka till.

Och till dess, är det nog bara att vänja sig vid att känslorna svallar. För det gör dom. Det går rasande snabbt mellan upp och ner just nu. Och jag tror att det har sina kopplingar till "ettårsjubileet". Och till återfall, både nära och på håll.

Fysiskt då? Jodå, jag har aldrig varit med om en så seg bantning förr. Det går neråt. Men så trögt. Så trögt. Men ändå! Jag har ju ändå en mäktig motståndare i mina antihormoner. Och än så länge har jag ju varit framgångsrik så tillvida att jag i alla fall inte har gått upp i vikt.

Håret växer men det går extremt långsamt. Jag har fått tillbaka min psoriasis (eller vad det nu är?) i hårbotten. Konstigt detta att det var helt borta när jag var glödlampa...

Annars är nog sömnbristen det svåraste. Jag är så j...a less på att aldrig få sova en hel natt! Inte verkar det spela nån roll vad jag ha gjort under dagen heller. Det kanske faktiskt är dags att åtminstone fundera över att lösa ut remissen till kuratorn? Eller så kan jag väl strutsa vidare och nöja mig med att det faktiskt också är en biverkning av Tamoxifenet...

Ja, så blev det verkligen. Antalet besökare i går fördubblades, Hur nu det gick till... Oavsett vilket är ni naturligtvis så välkomna!!I övrigt fick jag ägna tid och kraft åt jobb, vilket också behövdes.