Oj, så fort tiden går när man är ledig! Jag har haft semester i nästan två veckor och tycker att det bara känns som att det var ett par dagar sen jag skrev sist... Att ha semester är en gåva. Förstår jag nu. Förra året blev det ju ingen semester eftersom sommaren gick åt till förgiftning. Det blev ju inte särskilt mycket gjort åt varken hus eller trädgård heller, av samma anledning.

Så nu försöker jag komma i kapp, samtidigt som jag försöker vila. Inte helt lätt att hitta den balansen men lite hjälp har jag av det svenska sommarvädret. Det går ju helt enkelt inte varken att måla eller att tämja djungelträdgård när regnet öser ner...

Tyvärr har jag också "hjälp" av mina antihormoner... Jag börjar få rejält ont i lederna. Än så länge (peppar, peppar...) har det inte inverkat på rörligheten men man pallar inga längre stunder uppflugen på en stege med ledvärk. Lite jobbigt känns det, med tanke på att jag ska äta den här medicinen i minst fem år. Men som vanligt får jag ju påminna mig om att alternativet är så mycket värre!

Novartis alltså. Jag fick iväg ett mail i fredags och fick svar samma dag! Visserligen var dom mest intresserade av att veta om min brist på närminne kunde vara en biverkan av Femar men ändå. Jag är klart imponerad av snabbheten. Dosett är inte aktuellt, fick jag lära mig. Tabletterna är mycket fuktkänsliga och ska vara i sin originalförpackning. Visst skulle det väl rent teoretiskt gå att klippa sönder kartan men det är nog bara att glömma när det gäller mig. Mitt förslag om att märka kartan skulle i alla fall vidarebefordras. Jag har fortfarande inte en susning om hur många - eller hur inga --- piller jag tog i tisdags men sen dess har jag i alla fall haft full koll.

Ja, otroliga summan av 398 stjärnor i himlen delas härmed ut till juni månads besökare! Det är verkligen helt otroligt att så många kikar in trots att jag har blivit så usel på att skriva. Men kul!

Om det inte vore för värmen, så skulle det mesta vara ganska perfekt. Tack och lov för min BH-lösning i alla fall! Jag plockade fram en av dom andra sportisarna i måndags och sydde i en ficka i den också. Den blev ännu bättre. Inte så att det är jättebekvämt. Det tror jag inte är möjligt ens. Men det skaver inte och det känns mer som mig när jag kan använda en BH som jag ändå helt och hållet har valt själv. Nu har jag dessvärre slut på fickor, så det får bli en tur till Amoena nästa vecka.

Annars har veckans stora problem varit att försöka lista ut om jag tog min medicin eller inte i tisdags. Jag är helt säker på att jag gick ut i köket för att ta medicinen. Jag är också säker på att jag tog fram en ny karta för att fylla på förrådet i handväskan. Men det är ett enda stort hål i minnet mellan dom två händelserna... Och inte kommer jag ihåg när jag började på kartan heller. Jag trodde att jag mindes det men det fanns inte en chans att det kunde stämma. Så vad gör man? Jag kollade i FASS och det verkade som att det var värre att överdosera än att glömma en dag. Så jag tog i alla fall inte en till. Om jag nu tog den första. Ibland är det besvärligt med cytohjärna. Eller om det är åldern. Eller värmen. Eller en kombination av alla tre.

Käcka arbetskamrater tycker att det är dags att skaffa en sån där doseringsask, eller vad det nu heter. Men jag vet inte. Det känns så definitivt på nåt vis. Om jag för en sekund trodde att jag skulle komma ihåg att sätta en liten prick i kalendern varje gång jag tar ett piller, skulle jag testa det. Men det loppet är så kört på förhand. :) Möjligen att jag skulle klara av att komma ihåg att notera dom dagar jag börjar på ny karta. Men f-n trot. Jag förstår inte varför inte tillverkarna kan göra som med p-pillerkartorna, dvs märka kartan med veckodagarna. Det skulle ju vara till otroligt stor hjälp. Och det är ju liksom bara såna som jag som äter sån medicin... Jag ska ta och maila till Novartis och föreslå det.