Jag har gått och funderat i ett par dagar på ett hårinlägg. Just i dag såg jag att det är precis ett år sen jag gjorde just ett sånt. För precis ett år sen fixade finaste Sara till mitt hår i en väldigt kort frisyr, tillsammans med väldigt goda råd om hur man kommer tillrätta med psoriasis i hårbotten. Faktum är att min psoriasis i stort sett har hållt sig borta sen dess. Helst fantastiskt!

En gång till fick Sara klippa den där korta frisyren men efter det kände jag att det inte riktigt var jag. Lite längd behövs för att kunna ha en knut. Och det är jag. Dessutom behövs lite längd för att leka lite med illusioner. Och precis där är jag nu. Precis när sängprojektet sprack i förra veckan, blev det läge för ett helt annat projekt: Mera hår.

Nu har jag diverse "hästsvansar" att leka med, i hyfsat bra kvalitet. En snordyr halvperuk har jag också. Man fäster den med clips och låter den blanda sig med det egna håret. Tillsammans med ett hårband ser det faktiskt helt naturligt ut. Om man nu inte har sett mig precis innan, förstås, med det extremt tunna och glesa fulgulpillerhåret som är min vardag. Men den absolut största vinsten i hårprojektet heter Biothik. Det är inte ofta jag gör reklam i min blogg men här och nu är det verkligen befogat. Biothik är fiber i puderform som man strör över kala och tunna områden på huvudet. Ett litet simsalabim senare, ser håret så mycket tjockare ut. Och dom glesa, kala områdena har helt plötsligt förvandlats till varken glesa eller kala. Wow! Inte helt billigt det heller men för mig är det värt vartenda öre!

Ja, jag är fåfäng. Det har jag erkänt förr och erkänner det gärna igen. Ibland i alla fall. Oftast tycker jag att det är helt OK att gå runt både utan proteser och extra hår och bara vara som jag är. Men ibland är det faktiskt ganska skönt att få smälta in i omgivningen lite. Och att få känna mig lite fin. Och det är exakt min point med att skriva det här inlägget. Att det måste få vara OK med både och. Eller antingen eller. Och ingen vet svaret på hur man vill ha det i förväg. Jag lovar.

För övrigt är gamla sängen historia nu. Min lilla, med betoning på lilla, bil lyckades för andra gången svälja en 140 cm bred säng. Utan att ens behöva köra med någon av dörrarna eller luckorna öppen! Två vändor till tippen blev det i och för sig, men ändå. Nu är det bara att hoppas på att stora möbelföretaget håller sitt löfte och levererar den nya sängen i morgon.

I går hade jag verkligen velat skriva ett inlägg med rubriken "Sista natten med sängen". Men se det ville inte det stora möbelvaruhuset. Ända sen i onsdags har det stått på deras hemsida att dom håller på att plocka ihop min order och att beräknad leveransdag är i dag. Det står så fortfarande, för den delen. Rätt ljusa utsikter, med andra ord. Ända tills telefonen ringde i går. Jag stod precis beredd och skulle börja skruva isär gamla sängen och forsla den till tippen, grundligt städa sovrummet och tillbringa natten i soffan och var på ett rätt gott humör, trots att jag knappt hade sovit på hela natten. Då meddelade det stora möbelvaruhuset  att dom inte tänker leverera förrän nästa fredag.

Jag blev både arg och besviken. Jag kan nog till och med så här i efterhand konstatera att jag överreagerade lite men jag hade verkligen sett fram emot att få välja själv hur många nätter jag kan sova därute. Framför allt nu när jag faktiskt har semester. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Det borde jag, om någon, lärt mig vid det här laget.

På väg in mot stan sansade jag mig lite. Det är bra det där med att köra bil. Dels så kan jag fortfarande känna den där lyckokänslan från cellgiftstiden för fyra år sen. Det var ju enda gångerna jag verkligen kände mig nästan som utsläppt ur cancerlandet, om än på högst tillfällig permission, när jag var ute på mina "rallyturer". Dessutom hinner man tänka en hel del där bakom ratten. Innan jag ens hade kommit till Åkersberga, hade glasen förvandlats. Från halvtomma till halvfulla. Det kunde ju ha varit betydligt värre, liksom. Om jag till exempel hade hunnit åka iväg med sängen till tippen. Och så farligt är det inte att vara stadsbo heller. Jag har fortfarande en del "finslipning" kvar i lägenheten och i går var väl en dag så god som någon till att passa på att göra lite nytta. Och på det här viset får jag fler chanser att gå upp och rensa mitt gamla arbetsrum under nästa vecka. Hittills har det gått trögt med det. Det är bara Bodil som har flyttat till nya stället, till en och annan turists stora förtjusning. Tur att det inte var alltför lång transportsträcka. Och tur att vi var två som bar. Tack för hjälpen, Monica. Helt klart värt en stjärna i himlen!

Två saker är verkligen tecken på semester för mig. Ett bra och ett lite mindre bra. För det första; ingen semester utan ett par dagar med Bengtsson på altanen.  Frans G alltså. Och Röde Orm. I torsdags inleddes den traditionen och nu har jag nästan kommit två tredjedelar på vägen.

Jag hade hunnit betydligt längre om jag inte redan hade gått in på det där lite mindre bra semestertecknet. En sönderbiten tand. Jag tog fel godispåse på macken härom dagen och straffet kom nästan omedelbart i torsdags kväll. Tappad plomb, och som sagt, sönderbiten tand. I morse fick jag en tid hos en av mina favorittandläkare och tack och lov gick det att lappa och laga en omgång till. Det där med cellgifter är ju inte precis något som höjer kvalitén på redan rätt skrala tänder... Men i dag hade jag tur! Och eftersom jag åkte in redan i går, hann jag också testa tipset om bra BH:ar. Det tog sin tid att få prova och betala hos utprovare nummer tre men det verkar vara värt mödan. Och jag hade trevligt sällskap medan jag väntade.

Hemma i spenaten frodas djurlivet. På plussidan har vi ekorrarna. Och småfåglarne. På minussidan har vi några fler djur. Och ibland väldigt många. Rådjuren har hållt sig undan ett tag nu (peppar, peppar). Den lurviga grå katten som brukar bo på altanen på vintrarna verkar ha hittat sommarbostad i hundgården. Det må väl vara hänt. Värre var det med getingboet i hörnskåpet, som flyttade ut på altanen i höstas (hörnskåpet, alltså). Och myrstacken på min gång upp till huset, som verkade växa upp på bara några dagar. En kapad och väldigt död kopparorm på samma gång i dag var väl heller ingen hit. Och ännu har jag inte ens börjat räkna mördarsniglarna...

Hörnskåpet fick byta hörn på altanen. Jag smög ut en sen kväll iklädd vinterkläder och myggnät och flyttade undan skåpet så det inte skulle stå så nära ytterdörren. Tanken var att getingarna kunde få bo kvar men det verkar som att dom inte hittar tillbaka efter flytten. Myrstacken fick ett mer medvetet och planerat slut. Eller om dom bara flyttade in under granen. Det vore i så fall helt OK, så länge dom inte bygger stack på min gång. Kopparormen hoppas jag att någon av mina nattliga hyresgäster tar tag i. Och mördarsniglarna är det väl dags att ta upp kampen med. Men först vill jag slutföra det där första bra semestertecknet; att läsa ut Röde Orm!

Besöket hos protesaffären resulterade i två mjukisar, helt enligt planerna. Däremot hade dom inte riktigt en BH som motsvarade mina förväntningar. Försedd med ett tips och ett linne, som varken motsvarade det ena eller det andra men var fint, återvände jag till det andra landet igen. Det blir som det blir, det där med mjukis-BH.

Men förlåt, alla juniläsare! Ni skulle ju haft alla 984 stjärnorna för länge sedan! Här är dom i alla fall!

I går var min första semesterdag. Men egentligen kändes det som att semestern började redan i lördags. Jag kom hem med båten från Visby, tog bussen in till Cityterminalen, släpade hem väskan, ställde in den i lägenheten och åkte hem till huset. Underbart! Efter en intensiv Almedalsvecka, var lite stillhet precis vad jag behövde. Och min härliga fåtölj! Jag är nämligen helt slut i kroppen efter en hel vecka med obekväma stolar, obekväm säng och ett evigt stående och gående för övrigt. En hel del värktabletter blev det. Särskilt dom första två dagarna innan jag lärde mig att hitta små tillfällen till vila i fåtöljen på hotellrummet. Den var i och för sig inte särskilt bekväm heller men tillräckligt för att erbjuda en liten paus i det ryggonda.

I går åkte jag in till stan igen och packade upp väskan. Efter tvätt, besök på gamla och nya arbetsplatsen och en lång promenad (med vissa shoppinginslag) räckte inte orken till så mycket mer än att slappa i min härliga fåtölj nummer två. Jo, en sak till räckte orken till. Jag insåg att jag äntligen har en chans att fixa en bra säng till huset också. Så nu är en sådan beställd och förväntas levereras nästa fredag. Till dess får jag väl åka in och sova i lägenheten då och då, om jag blir alltför svullen av att sova på den gamla hårda sängen.

Men nu är det semester! Utan några större planer, annat än att bara njuta av att vara ledig. Ta dagen som den kommer, helt enkelt. Till att börja med tänkte jag göra ett oanmält besök hos protesaffären. Jag behöver en omgång till med mjukisproteser och dessutom behöver jag en BH som inte skaver i armvecket. Har jag lite tur kan jag gå därifrån med både och.