Ärligt talat trodde jag i går att mitt problem enbart skulle bestå i att mina uttag på recepten var slut. Det visade sig att dom inte alls var. Det låg ett par gamla recept där och skvalpade, så det fanns ganska gott om fulgula uttag. Eller åtminstone ett par, tre, eller så. Vis av förra omgångars strider runt innehållsförteckningar, allergiframkallande färgämnen och annat smått och gott hade jag bestämt mig för att inte bråka det minsta lilla om jag skulle få betala utbytesfulgula fullt ut. Allt gick också så himla bra på det apoteket där jag var och la min beställning. Ända tills hon ringde i dag och meddelade att just den fulgula sorten jag vill ha, var slut hos leverantören.

Jag bestämde mig för att kolla med några av dom andra apotekskedjorna och började med gamla hederliga Apoteket. Jo då, efter lite trixande hit och dit lyckades vi komma fram till att just den sortens fulgula faktiskt finns. Både hemma på några apotek (inte speciellt nära mig, dessvärre) och dessutom finns tillgängligt att beställa. Men inte för mig, visade det sig. Eftersom mitt ursprungsfulgulpiller inte bara är svindyrt numera utan dessutom sen cirka 2 1/2 månad tillbaka inte längre omfattas av högkostnadsskyddet. För då är det så fiffigt anordnat att det inte längre går att byta ut det mot ett annat fulgulpiller. Även om jag är beredd att ta hela kostnaden för det utbytesfulgula. Eftersom det ju liksom inte längre är något utbyte. Däremot kan jag få ta ut det ursprungsfulgula, om jag bara är beredd att betala fullt ut. Fast jag tycker nog att jag kan göra något bättre för dom ca 3 500 kronorna!

Så nu måste jag försöka få tag på senaste onken i morgon. Eller åtminstone en vettig sköterska. Enbart för att få ett nytt elektroniskt recept, trots att jag skulle klarat mig minst ett halvår till på dom gamla. Så himla gott om onkologer har vi faktiskt inte i Sverige, för att jag ska tycka att det är okej. I Norrbotten, t ex, lär dom inte ha en enda. Och så ska min onk - och en himla massa andra - behöva sitta och förnya recept som inte borde behöva förnyas. Just i det här fallet tycker jag att det finns fler ansvariga än politiker och byråkrater. Om bara tillverkarna av ursprungsfulgulpillrena hade anpassat priserna när utbytesfulgulpillrena dök upp, hade jag suttit här med ursprungsfulgulpiller. Och antagligen sluppit en hel del av dom senaste månadernas biverkningar...

Jag har just börjat varva ner efter att ha kommit hem från Gyncancerdagen, anordnat av Nätverket mot gynekologisk cancer. Nej då, än har inte herr C letat sig längre än till lymfknutorna (peppar, peppar) på mig. Det räcker så bra så, ändå. Vi var där som representanter för Cancertjejer. Två glada amatörer och administratörer fick chansen att göra lite reklam för oss och vårt helt fantstiska forum. Det ska bli intressant att se om vi får några nya medlemmar efter i kväll. Ett otroligt viktigt nätverk som gör ett fantastiskt viktigt jobb och dom är värda allt stöd! www.gynsam.se 

Besöket hos sjukgymnasten i torsdags gav lite perspektiv på tillvaron. Hon var inte alls så bekymrad över min svullnad eftersom det ju faktiskt inte hade gått mer än dryga fem veckor sen operationen. Då var hon mer orolig över plåstret på armen, där jag hade råkat klia bort en liten sårskorpa. Det blödde oproportionerligt mycket för en så liten sårskorpa och jag behöver skärpa till mig och vara lite försiktig just med att dra på mig småsår. Även små sår kan leda till rätt stora komplikationer när man har ett lymfsystem som inte fungerar helt. Stränga order om att alltid använda handskar i trädgården, blev det. Ett handslag på sommarträning blev det också. Och ett nytt försök att fixa en sån där specialbeställd och svindyr BH.  I höst ses vi igen och då får vi se vad det blir sen.

Min ödemfria period varade i ganska exakt fyra veckor och en dag. Fyra helt härliga, osvullna, ovätskefyllda veckor med näst intill full rörlighet i högerarmen! Och flera BH-lösa nätter än på mycket, mycket länge! Och så var det slut på den perioden. Bara sådär, liksom. I lördags när jag klev upp var det nånting som inte kändes helt rätt. Jag skyllde på ovanligt många nätter i hårda sängen i huset, körde ett pass på crosstrainern och återvände sen till den betydligt mjukare sängen i lägenheten. På söndagsmorgonen var det fortfarande svullet och jag skyllde på crosstrainern. I går morse fanns det inget kvar att skylla på. Annat än mig själv, möjligtvis. Efter alla dessa bevis på att man inte ska ropa hej, förrän man är över bäcken...

Lite bättre blev det ändå efter att ha krupit till korset och tagit på natt-BH-n igen. Svullnaden hade gått ner betydligt i morse. Fettklumpen är ju faktiskt borta för gott. Rörligheten i högerarmen är fortfarande väldigt mycket bättre. Och jag har en inbokad tid hos sjukgymnasten på torsdag, så då kan vi väl beställa en sån där special-BH i alla fall, då. Inte har jag väl nåt att klaga på egentligen. Men f-n, vad jag saknar mina ödemfria veckor!

Höll på att glömma, mitt i all självömkan... 1191 stjärnor som bara väntar på att få lysa på er marsläsare. Tack för besöken. Ni är alltid lika välkomna igen!

Idag gick jag förbi Bröstcentrum på Drottninggatan. Lite speciell känsla är det varje gång jag just får göra det. Gå förbi alltså. Och en alldeles speciell känsla just idag. Just idag var det precis fyra år sen jag gick därifrån med en cancerdiagnos. Fyra år och jag är fortfarande här och kan gå på Drottninggatan. Inte illa alls!

För en gångs skull verkar en operation ha gått precis som det var tänkt (peppar, peppar). Jag var hos syster T i fredags och nu är det mjukgörande och små kompresser som gäller. Inget planerat återbesök. Låter nästan för bra för att vara sant. Framåt sommaren kan det bli aktuellt med lite färgning av vårtgård på det "gamla" bröstet. Men just nu får allt bara läka i lugn och ro.

Mitt i alla bra nyheter, kom en riktigt sorglig. Finaste Anna (http://anna-lindkvist.bloggagratis.se/) somnade in i torsdags. Nog visste jag att hon var dålig men hon hade en helt otrolig förmåga att inte verka så sjuk som hon var. Anna, du var en verklig kämpe och jag saknar dig så. Sov i ro, vännen.