I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje att sitta ned och vänta på att ändå få ta min spruta. Eller, om sanningen ska fram, hade inget större val än att sätta mig ner och vila en stund eftersom jag hade släpat mig hemifrån med hög feber och en härlig förkylning.

Efter ca en timme fick jag komma in. Dagens sköterska hade läst på lite och jag var inte lika nervös. Men när hon drog ut nålen och det blödde rätt rejält blev det faktiskt lite läskigt ändå. Sprutan ska ju ändå ges intramuskulärt. Fast bara lite läskigt eftersom hon var snabb med att förvissa mig om att hon förmodligen kom åt ett blodkärl när hon drog ut sprutan. I vanlig ordning försökte jag skämta till det hela lite men insåg snabbt att det är en sak att använda galghumor i cancervården och en helt annan att storma in på en vårdcentral och göra detsamma. Inte för att hon inte kunde hantera det. Hon tog det jättebra! Men jag såg att hon inte var riktigt förberedd. Så jag ska definitivt skärpa till mig i fortsättningen.

En fördel med att vara dyngförkyld när man går och tar sin spruta är att hela magen redan är fylld av feberutslag. Då behöver man liksom inte undra över om det är sprutan som orsakar just det, Med tanke på att just den här sprutan är under utökad övervakning (av vem framgår faktiskt inte av FASS), vore det ju lite synd om jag skulle ha rapporterat in illröda utslag på hela magen. En nackdel är väl å andra sidan att det inte är helt lätt att skilja storknande hostattacker från andnöd. Men det fungerade. Någon andnöd blev det inte heller denna gång. Däremot ett blåmärke på ca åtta kvadratcentimeter. Men det som var en rejäl svullnad i går är borta i dag. Och blåmärket sitter på låret, så det är bara jag som ser det. Halvfulla glas, var ordet!

Apropå förkylning kan jag bara än en gång konstatera, för egen del i alla fall, att den där halva ryggmuskeln som sitter kvar (efter att den andra halvan blev ett nytt bröst, alltså) faktiskt hade varit bra att ha kvar som hel ryggmuskel. Jag är så less på alla onkar och kirurger som slänger sig med "jo, om du inte är elitkanotist,så..." eller "jo, om du inte är violinist i filharmonin, så..." "eller professionell golfspelare..." Kanske dags att lyssna på oss som faktiskt har genomgått  operationen, eller? Redan efter en dags intensivt hostande, hade jag så ont i den där stackars kvarlämnade halvan att det faktiskt är svårt att beskriva. Och normalläget är faktiskt att jag inte riktigt vågar nysa utan att först slänga dit vänsterhanden för att hålla muskeln still. Och ibland får jag lite liksom sendrag i den där muskeln vid oförutsedda rörelser. Jag beskriver inte detta för att klaga. Utan för att jag vet att jag inte är ensam, även om merparten jag känner till faktiskt har sluppit problem av just den här operationen. Och jag vill att alla som kommer efter oss som redan har genomfört en LD-lambå, ska kunna fatta ett beslut baserat på riktiga erfarenheter i stället för gamla klyschor.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

Alla som tror att Hanne svarade på förra inlägget räcker upp handen nu. Eller inte. Det är ändå bara slöseri med energi. Och i dag slösar jag absolut ingen energi på henne. I dag är det min sexårsdag. Sex hela år sen jag gick ut på Drottninggatan med...