Det funkade! Jag hittade en gammal sport-BH och sydde i en ficka. Och visst, det kanske inte riktigt håller med tajta tröjor men det funkar alldeles utmärkt med mer normala kläder. Och det skaver inte. Inte det minsta! Tjohooo!!!

Och det bästa av allt är att jag har två BH-ar till av samma modell. Så nu ska här fixas fler fickor!

... och det blir alltmer sällan som jag skriver i min blogg. Och det är väl bra, antar jag. Det är ju ett tecken på att livet blir alltmer som vanligt. Jag insåg igår att det inte ens kändes något speciellt att köra rally längre. Visst är det skönt att slippa ta hänsyn till hundar eller andra passagerare men det var inte i närheten av känslan från förra året. Men då var det ju dom enda gångerna som jag kunde låtsas vara lite normal. I bilen, med hög musik och lite rallykörning.

Nu har jag ätit den nya medicinen i en månad och än så länge har biverkningarna varit förvånansvärt få. Lite fler vallningar än förut men å andra sidan ganska lindriga. Lite illamående ibland och lite stelhet i lederna. Och än så länge har jag åtminstone inte gått upp i vikt. Inte ner heller men stå stilla får duga så länge...

Det som är jobbigast just nu är nog faktiskt att jag "måste" använda protesen varje dag. Det är liksom inte helt funktionellt med munkjacka när temperaturen börjar kliva över 25 grader. Det är inte protesen i sig som är det jobbiga. Det är att BHarna skaver. Jag ska nog testa att plocka fram en gammal mjukis och sy in en protesficka. Eller möjligen hämta ut en annan sorts protes som man fäster direkt på kroppen. Men det känns inte helt lockande när det är sommar och varmt. För första gången börjar jag faktiskt se fram emot en rekonstruktion. Men det är minst 1 1/2 år kvar innan det ens är aktuellt. Så det är väl bara att jaga vidare i BH-djungeln så länge.

Idag var det dags för bentäthetsmätningen. Väldigt odramatiskt liggande på en bänk medan en apparat rörde sig över kroppen och scannade in ett antal bilder. Fort gick det också. Och jag fick komma in en kvart före utsatt tid, så det är väl bara att känna sig nöjd med det äventyret. Jag lär inte få nåt svar förrän vid nästa återbesök i augusti, antar jag. Om det nu inte skulle visa sig att jag redan är benskör, förstås, men det finns absolut ingen anledning att tro att det skulle vara så. Den här mätningen är ju för att skapa ett jämförelsetal.

Annars kan jag bara konstatera att det ännu en gång har straffat sig med att ropa hej... Tre dagar tog det efter det senaste inlägget och sen var illamåendet tillbaka. Fast bara i några dagar. Och det kanske egentligen berodde på förkylningen. Om det nu är en förkylning jag har. Läser jag i FASS så finns dom flesta förkylningssymptomen med på listan över biverkningar... Utom ont i halsen! Och det har jag. Också. Alltså måste det vara en vanlig förkylning, eller hur?

Idag har det gått en vecka sen jag bytte medicin. Än så länge går biverkningarna att hantera. Vallningarna har tagit fart igen. Inte värre men tätare. Jag börjar få ont i lederna, framförallt i benen. Det gäller att se till att röra på mig så mycket som möjligt. Hela tiden. Annars stelnar jag till och då får jag ont. På måndag ska jag göra en bentäthetsmätning, så vi vet vad mitt utgångsläge är.

Det är i alla fall skönt att slippa illamående. Hur det blir med vikten är ju alldeles för tidigt att säga. Både viktökning och -minskning finns ju med som biverkningar men det är väl alltför optimistiskt att hoppas på det senare. Humöret åker lite berg- och dalbana men det kan ju bero på att jag har börjat sova dåligt igen.

Så har det blivit dags för stjärnutdelning igen. 409 stycken. Till alla er som var in på bloggen under maj månad!