I går var det dags för mammografi och ultraljud. För en gångs skull behövde jag bara bekvämt följa med strömmen. Utom själva mammon förstås. Inte är det bekvämt inte att få sitt bröst hopklämt av en obeveklig apparat. Men ibland gör det mer ont än annars. I går var faktiskt inte en sån dag. Bara lite lagom ont. Inte behövde jag vänta mer än en liten stund heller.

Nästa steg var ultraljudet. Det visade sig vara samma röntgenläkare som förra året. Gissa hur lyxigt det är i cancerlandet! Hon hade redan både läst på från förra året och dessutom läst av mina två mammoplåtar. Och ultraljudet visade inget nytt. Jag har fortfarande en vätskeansamling men den har ju funnits där sen rekonstruktionsoperationen och så länge som den inte blir större är det som det är. Troligtvis en effekt av att jag faktiskt har fått lymfsystemet avskuret i och med axillutrymningen vid första operationen. Snälla läkaren avslöjade både resultat av mammo och ultraljud och jag kunde lättad ge mig ut på ett års grönbete igen.

Men döm om min förvåning när jag tömde brevlådan i dag. Där låg ett skriftligt besked om att både mammo och UL var normala. Efter en dag! Så snabbt har jag aldrig fått ett officiellt besked förut. Lite paradoxalt är det ju att just det här beskedet inte var särskilt bråttom med eftersom jag redan visste svaret. Men ändå - heja! Mer sånt!

Och gärna mer sånt när det gäller svar på bentethetsmetningen. Det har jag nämligen inte alls fått än trots att det gått mer än fem veckor. Även om jag räknar bort jul- och nyårsledigheterna så har det gått väldigt mycket mer än en vecka. Jag passade på att smita upp på B&S när jag ändå var på Radiumhemmet för att påminna om mitt svar. Det är ju precis just nu när det är snorhalt ute som det faktiskt vore extra bra att veta om jag har benskörhet. Sköterskan lovade att göra vad hon kan för att se till att jag får mitt svar.

Efter den senaste veckans inslag i nyheter och debattprogram kan jag inte annat än att vara tacksam över att jag blev sjuk när jag blev sjuk. I dag handlar besparingarna i vården för min del mest om att mina uppföljningar hela tiden blir glesare och glesare. Det kan jag leva med eftersom jag vid det här laget har lärt mig rätt bra vad jag ska se upp med och vad jag kan och ska kräva. Frågan är väl vad som händer alla dom som inte vet... Eller dom som inte bor i rätt landsting... Eller dom som faller mellan stolarna...

 

Katrine

24 januari 2014 18:27

Jag tyckte inte heller det gjorde såååå himlens ont igår! Men inget svar i lådan idag inte. Kram

 

gunnarsson-lord@telia.com

26 januari 2014 19:15

Glad glad glad blir jag för din skull! Kom till Björkvik och möt våren! Elisabeth

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...