Min ödemfria period varade i ganska exakt fyra veckor och en dag. Fyra helt härliga, osvullna, ovätskefyllda veckor med näst intill full rörlighet i högerarmen! Och flera BH-lösa nätter än på mycket, mycket länge! Och så var det slut på den perioden. Bara sådär, liksom. I lördags när jag klev upp var det nånting som inte kändes helt rätt. Jag skyllde på ovanligt många nätter i hårda sängen i huset, körde ett pass på crosstrainern och återvände sen till den betydligt mjukare sängen i lägenheten. På söndagsmorgonen var det fortfarande svullet och jag skyllde på crosstrainern. I går morse fanns det inget kvar att skylla på. Annat än mig själv, möjligtvis. Efter alla dessa bevis på att man inte ska ropa hej, förrän man är över bäcken...

Lite bättre blev det ändå efter att ha krupit till korset och tagit på natt-BH-n igen. Svullnaden hade gått ner betydligt i morse. Fettklumpen är ju faktiskt borta för gott. Rörligheten i högerarmen är fortfarande väldigt mycket bättre. Och jag har en inbokad tid hos sjukgymnasten på torsdag, så då kan vi väl beställa en sån där special-BH i alla fall, då. Inte har jag väl nåt att klaga på egentligen. Men f-n, vad jag saknar mina ödemfria veckor!

Höll på att glömma, mitt i all självömkan... 1191 stjärnor som bara väntar på att få lysa på er marsläsare. Tack för besöken. Ni är alltid lika välkomna igen!