Lilla H Idag är det ett år sen du lämnade oss och jag saknar dig så mycket. Vi var väl egentligen väldigt olika och hade verkligen valt olika stigar i livet. Utanför cancerlandet hade vi nog aldrig ens försökt närma oss varandra. Men nu hittade vi en gemenskap och en ömsesidig respekt i cybervärlden. Du fick dela en av mina hemligheter och det känns fortfarande som att du är med mig på mina äventyr. Som en vindpust på kinden.

Idag går mina tankar till dina älskade killar. Jag hoppas så att dom har hittat mängder av lycka mitt i all längtan efter dig. Men det har dom säkert. Som din älskade M skrev -  dom har lärt sig av en mästare. Jag har ett ljus tänt till ditt minne, vännen. Och jag uppmanar alla att marinera mera! Slösa med och skicka vidare all kärlek ni har. En tillgång som bara växer ju mer ni delar med er av den. Live, laugh, love! Lev livet här och nu!

Jag är ingen spelare, direkt. I alla fall inte när det gäller spel om pengar. Och absolut inte när det gäller spel på nätet. Där begränsar sig mina erfarenheter till ett tioveckorslotto med fyra fasta rader och ett Jokernummer som hängt med i många, många år. Och kanske någon trisslott då och då. IRL (i verkliga livet, alltså) har jag väl spelat lite roulett och dragit i en enarmad bandit under en och annan utekväll eller på en och annan Ålandsbåt men aldrig i någon större omfattning.

Lite nyfiken blir jag i alla fall när jag får erbjudanden via bloggnätverket om att skriva om just spel. Min blogg ligger under rubrikerna "cancer", "sjukdom", "vård", "överlevnad" och "livsglädje". Rätt långt från casino kan man ju tycka. Hur tänkte dom, liksom?

I och för sig är jag ju med i ett stort och väldigt avgörande spel, även om det deltagandet sker helt och hållet på herr C:s villkor. Det med livet som insats. Kanske är det just det som gör att jag inte är särskilt intresserad av att utmana ödet alltför mycket genom att hålla på med andra spel.