...förrän man är över bäcken. Man kan ju tycka att jag borde ha lärt mig det efter 47 1/2 år. Eller åtminstone efter åtta veckor med Epirubicin och Taxotere... Idag är jag trött igen och magen är på väg i alldeles fel riktning. Så bra gick det med min återhämtning. Ska bli intressant att se om det syns något på morgondagens blodprov.

Dessutom har jag fått någon sorts utslag på äggskallen (hårbotten alltså), från skallen och ner mot nacken. Det är ömt och hettar. Tyvärr är det ju inte så lätt att se hur dom ser ut, med tanke på placeringen, men så mycket ser jag i alla fall att det är rött. Jag hittade information på tillverkarens engelskspråkiga hemsida, där det står att det är en rätt vanlig reaktion med utslag fast vanligast på händer och fötter. Men varför ska jag nöja mig med att vara vanlig när nu Hemske Harald är så ovanlig? Tur att jag brukar sova på sidan i alla fall för där är det bara några få utslag - än så länge - som inte känns alls.

Nu har det gått en vecka sen jag startade min blogg och jag såg i statistiken i morse att jag haft 131 unika besökare! Eller egentligen 128 eftersom jag själv har använt tre datorer. Men ändå. Det är ju en helt svindlande summa. Hur många av er 128 som varit kvar och läst vet jag ju förstås inte men till alla er som skrivit och kommer att skriva kommentarer vill jag naturligtvis ge varsin stjärna i himlen! Vilken kick det är att logga in och se att det finns kommentarer att godkänna. Jag är som ett litet barn på julafton. :)

 

Lena

27 juni 2008 08:06

Hej
Jag har ju själv haft en blogg som jag avslutade när strålningen var klar, och det var jättekul att ens läsare gav sig till känna. Så här är jag! Jag följer dig och håller tummarna för att allt går smidigt med behandlingarna!Jag är fortfarande rätt mycket inne på cancertjejer för att följa upp hur det går med er alla (mamsen58) men skriver nästan inte alls längre.
Kram
Lena

http://www.cancerkriget.blogspot.com

 

KG

27 juni 2008 12:18

Ha en skön helg, Ingela. Jag drar till Vadstena över helgen och bor hos nunnorna där. Och maken säger på jobbet att frun hans ska bli nunna. Tänk så man kan få till det.

 

Åsa

27 juni 2008 18:50

Hej! Läser din blogg och håller tummarna för att det ska gå bra. Jobbar som personlig assistent för en kvinna som drabbats av hjärntumör och genomgått 2 operationer. Vi lever just nu en lång väntan på svar från senaste magnetröntgen, blir det fler operationer eller är tumören borta för gott? Jag kan aldrig förstå hur du verkligen har det men du har min medkänsla och sympati. Du finns i mina tankar och böner varje dag. Lycka till!
Kram Åsa.

 

Anette

28 juni 2008 15:03

Hej hittade hit via Adrianne på kennel Lordcamp.
har läst din blogg.
Håller tummarna för dej, att allt ska går bra.

Kram
Anette

http://www.monowi.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...