Elva timmars arbetsdag kanske inte är helt smart när man är sjukskriven... men kul var det. Vid tvåtiden var jag totalt slut och var på väg att ge mig men sen kom det lite extra energi och då var det bara att surfa vidare på den. Nu är det däremot inte mycket kvar av den energin. Den räckte nätt och jämt till att mata hundar och gå en kvällspromenad. Det blir tidigt i säng i kväll, känner jag.

Det verkar som om det värsta ögonrinnet har gett sig nu, så hoppet har vaknat om att få åtminstone två något sånär normala dagar innan det är dags för nästa kortisonrus på torsdag. Det sista (i alla fall för den här gången, är väl bäst att tillägga för säkerhets skull). Hur skönt känns inte det.