Idag har det varit en riktigt bra dag. Nästan som förr. I alla fall om man undantar bristen på ork. Jag vet inte riktigt om det berodde på att jag tog på mig peruken och gillade det jag såg (fast inte hur det kändes - varmt och kliigt men ska man vara fin...). Och av kommentarerna att döma var det fler som tyckte att det såg rätt OK ut. Lite väl mycket en blond version av Jackie Kennedy för min smak men kul att se sig själv med hår ändå för en gångs skull. Eller om välmåendet berodde på att det idag har gått femton veckor av cytoplågan och att det bara är en ET-kur kvar.

Eller var det kanske dagens läkarbesök. Jag har nog inte skrattat så mycket och hjärtligt på länge och detta trots att jag fick sitta och vänta 45 minuter på att ens få komma in. Vilken härlig läkare. Visserligen fick jag inte svar på alla mina frågor men det hade jag ju inte räknat med heller. Han brydde sig inte om att mäta Harald, helt enkelt av det skälet att jag bara skulle få ett mått till som ändå inte var värt något i min journal. Den sortens ärlighet gillar jag. Vi tittade på bilderna från senaste mammografin. Den som hade bedömt dom, hade skrivit att Harald var nere på två centimeter. Det förstod varken han eller jag. Nog för att han har krympt men inte hade han krympt så mycket för flera veckor sen. Men hur som helst. Med tanke på att han som mest var uppe i tolv centimeter, inklusive det röda inflammatoriska fältet, så har cyton ändå uträttat ett smärre underverk. Nu ska jag göra en ny mammo nästa vecka och när han väl är bortopererad så får vi definitivt svar på hur stor han är då i alla fall.

Det fanns inga noteringar i min journal om nån kirurgkonferens så ingen av oss vet om jag har varit uppe. Jag tror ju det eftersom jag har fått en kallelse till kirurgen. Oavsett vilket, så lär jag komma upp på en kommande konferens. För säkerhets skull fick jag med mig den tydliga ordern "Hela bröstet bort!", "Hela bröstet bort" och slutligen "Hela bröstet bort!" (som sagt, vi hade roligt). Det har jag ju räknat med hela tiden och eftersom en tårtbitsoperation innebär en något högre återfallsrisk för oss med lokalt avancerad bröstcancer, har det aldrig känts som något alternativ. Jag kan tänka mig att det kan gå ganska hett till mellan onkologer och kirurger på dessa konferenser. Synd att man inte får vara med och lyssna.

I slutet av september ska jag tillbaka till onkologvärlden och då blir det så småningom strålning. Lite flexibilitet finns det att välja ut fem lämpliga veckor, så jag passade på att redan nu tala mig varm för varianten så fort som möjligt. Jag vill ju gärna kunna fira min födelsedag färdigbehandlad. Nu är det naturligtvis inte bara upp till mig att välja. Dels beror det väl på hur väl jag klarar operationen och dess efterverkningar men dessutom är det rätt svårt att få strålningstider, om jag har förstått saken rätt.

Kraftigt försenad, var det bara att slänga sig in i den vanliga världen igen. Mötet gick hyfsat, även om jag var rätt mör på slutet. En promenad med hundarna och en dos med 16 nya fräscha Betapred gjorde dock att jag kunde gå upp och jobba en stund till.

För en liten stund sen kom mina beställda varar från Mataffären. Det var två saker jag verkligen hade behövt. Toapapper var det ena. Av nån anledning hade jag kryssat för att dom inte fick ersätta med annan vara och naturligtvis var det slut på sorten jag ville ha. Det andra, som var betydligt värre, var att jag hade beställt sex fyrpack med ProViva-shots. På rekommendation från cancertjejerna ska man ta minst tre om dagen, åtminstone under första veckan. Jag brukar få hålla på några dagar till. Allt detta för att inte magen fullständigt ska sluta fungera. Så nu får jag lägga in handling i planeringen för morgondagen ändå. Så kan det gå. Tack ändå för tipset, Gabriella! Allt annat jag slapp släpa på var väl värt en alldeles egen stjärna i himlen för dig (och för tydlighetens skull ska betoningen ligga på väl, så ingen tror att jag ironiserar).

Nu håller jag på och förbereder mig mentalt på att jag ska sova hela natten. Jag är grymt trött men samtidigt kortisonvaken, så oddsen känns inte särskilt goda. Bara jag är tillräckligt fräsch för att köra hem i morgon efter cyton. Sista cyton (peppar, peppar). Så gôtt!