Idag hade jag, Lina och Anna lunchdate. På Radiumhemmet av alla platser på jorden. Före hela resan i cancerlandet hade jag nog idiotförklarat någon som frivilligt åker till RH för att äta lunch... Men det passade bra i planeringen för oss alla tre. Det är ju ingen gourmetmat som serveras direkt men vi hade väldigt mysigt ändå. Anna har ställt upp som administratör på Cancerforum, så vi hade lite utbildning för henne. Och för mig, får erkännas. Jag lärde mig en hel del bra knep och genvägar som jag inte kommit på själv. Och så hann vi förstås med att prata om både ditten och datten förstås. Det är verkligen speciellt att få lufta både glädje, sorg och den oro som vi trots allt går och bär med oss med andra som är på samma resa.

På vägen dit passade jag på att ta en sväng upp på jobbet. Där var det lugnt och skönt fast ändå förvånansvärt många på plats. Som vanligt hade tidsoptimisten i mig gjort dagens planering, så i stället för att i lugn och ro hämta lite grejer i lägenheten blev det att kasta mig iväg med andan i halsen. Och naturligtvis kom jag för sent till lunchen...

När det gäller avdelningen trista biverkningar, har jag nu bestämt att muskelvärken hör ihop med kylan. Idag har det nämligen varit mycket bättre. Och varför inte? Jag är ju väderkänslig i alla möjliga andra sammanhang, så... Det ger åtminstone lite hopp om bättre tider.