Man kan ju tycka det. Att jag vid det här laget borde ha lärt mig att inte ropa hej... Efter en rätt lång period med åtminstone sex timmars nattsömn, blev det ett ordentligt bakslag i natt. Jag vaknade strax före 03.00 och kunde sen inte somna om förrän hundarna hade fått frukost och morgonrastning. Det kan förstås bero på att det är en rätt olidlig värmebölja just nu. Hoppas kan man ju alltid... även om just den här värmeböljan börjar kännas som att den aldrig kommer att ge sig.

Värme har väl aldrig riktigt varit min tekopp och i år mindre än någonsin känns det som. Jag och knähundarna sticker ut våra nosar en stund på morgonen/tidig förmiddag och en stund på sen eftermiddag/kväll. Däremellan tillbringar vi vår tid inomhus i den välsignade svalkan från luftvärmepumpens AC-funktion. I skydd av den orkar jag till och med träna ett pass då och då.

Men på kvällarna är det som sagt skönt att sitta ute. I kväll hade jag sällskap med The Real Group och lite senare Kammarkören, som sjöng svenska vår-, sommar, och stämningssånger. En härlig upptäckt gjorde jag! Äntligen börjar ickerökandet ge effekt på stämbanden. Helt otränad börjar jag faktiskt kunna hänga med i altstämmorna! Det var onekligen ett antal år sen.

Hur det står till med viktminskningen vet jag faktiskt inte. Jag har äntligen bestämt mig för att inte hålla på och ställa mig på vågen var- och varannan dag. Det synliga resultatet får väl sitt facit på måndag. Då ska jag nämligen utnyttja ett erbjudande om att styla och fota mig. Även om jag hatar att se mig själv på bild, ska det faktiskt bli riktigt spännande...