En vecka med resårbandet kändes lätt bortkastad när dagens tömning gav 40 ml. Samma mängd som förra veckan, alltså. Det märktes på sjuksköterskan att hon börjar tycka lite synd om mig. Jag försökte trösta henne med att jag är väl medveten om att jag kan få hålla på så här i ett halvår, med lite otur. Det vet jag tack vare den samlade kunskapen hos Cancertjejerna. Vår devis är ju "Tillsammans är vi starkare". Men den kunde lika gärna vara "Tillsammans är vi klokare". Så tack vare mina kloka hjältesystrar har jag vetat hela tiden att det skulle kunna bli så här och att det är alldeles för tidigt att tappa sugen.

Men tillbaka till dagens besök på Akademikliniken. Idag tillkallades även plastikkirurgen för att ge ett utlåtande efter tömningen. Han tittade lite sorgset på mig och sa med gravallvarlig röst att det ju inte var så mycket att göra annat än att vänta. Detta fick sjuksköterskan att brista ut i en en utskällning eftersom hennes syfte var att han skulle komma in med ett litet pep-talk. Han gjorde ett lite krystat försök med att klämma fram något käckt i stil med att "din kropp läker ju för fullt och själva lambån ser ju jättefin ut". Fast det var ju en omöjlig pedagogisk uppgift för den stackaren att vända från uppgiven till peppande, när jag nu stod där och både såg och hörde allt. Han såg liksom bara mer ledsen ut efter det. Så jag försökte trösta honom också med att tala om att jag är mentalt förberedd på det värsta. Det är ju det där med halvtomma eller halvfulla glas. Om jag nu ska springa där i ett halvår och tömma ur, har ju åtminstone en tredjedel av tiden redan gått. Eller hur!

Jag fick i alla fall ett solklart besked om att det på inga villkor kommer att bli aktuellt med operation nummer två redan i mars. Inget kul besked alls men ett tydligt besked. Och det är faktiskt alltid lättare att förhålla sig till ett mindre bra besked än inget besked alls. Just nu skulle jag vara glad om jag läker så pass att jag kan börja använda min delprotes. Jag börjar bli väldigt less på min minst sagt begränsade klädstil, som i princip har två varianter; bylsig jacka med luva eller bylsig jacka utan luva. Tur ändå att bylsigheten inte bara döljer storleksskillnad på framsidan och handukspuckel på baksidan. Det är en annan kroppsdel som växer obehindrat i färdriktningen som en effekt av avsaknaden av träning och lite väl mycket tröstätande. Jag vågar inte ens ställa mig på vågen längre...

 

Anita

24 januari 2011 20:41

Apropå växande kroppsdelar så har min mammas motsvarande kroppsdel växt ofantligt mycket. "Mycket att ta i, mycket att va' gla' i" brukar den ömma modern säga - med ett stort flin - innan hon trycker i sej en 200-grams chokladkaka, och njuter:-)
Förr eller senare blir du glesbygdsbo igen, och då lär "putet" rinna av dej. Särskilt med tanke på ditt uppdämda snöskottningsbehov;)

 

Katrine

24 januari 2011 21:49

Älskar dina inlägg kan bara hålla med dig om forat och det ska bli såååååå kul att snart ses igen. Hoppas innerligt att det löser sig snart för din tutte. Känner att omläggning varannan dag är en piece of cake jämförelsevis med din tömning.
Kramar

 

Sister Moonshine

25 januari 2011 10:22

Skickar en kram och hoppas den får dig att orka.

Kram

/Åsa

http://sistermoonshine.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...