Efter att ha varit både däckad och deppad kröp hon fram igen. Den krävande, bitchiga och pålästa patienten. Hon som aldrig skulle ha gett sig i första taget när det gällde det där blodprovet. Där ju en dag åt ena hållet gick hur bra som helst men var helt omöjligt åt andra. Men än är det inte för sent! En förhandling till blir det innan jag ger mig. Om ens då.

Det var ju faktiskt den förre chefen på avdelningen där jag behandlats och går på återbesöken dvs "min" professor, tillika en av dom främsta bröstcancerforskarna, som lärde mig att "om vi misstänker något, karvar vi inte i onödan". Ska jag då acceptera att vi "karvar" när vi inte ens vet om vi ska misstänka något? När det skiljer på en enda usel liten dag? Nej, så f-n heller! Inte utan att riva upp himmel och jord i alla fall. Det blir ett telefonsamtal på måndag! Eller ett gäng. Vad som krävs...

Jag vet inte riktigt vad som lockade fram bitchen. Kanske behövde jag bara vila. Eller kanske behövde jag bara skriva av mig lite frustration igår. Eller så var det dagens klassträff som gav så mycket energi. Visserligen blev vi bara fyra personer men mätt i kvalitet, räckte det mer än väl. Tack för det, vännerna! Eller var det kanske hockeymatchen härom dagen som väckte stridslusten. Eftersom jag inte har kollat på hockey på dom senaste tjugo åren eller så. Vem vet? Och vem bryr sig (mer än möjligen vårdpersonalen), så länge jag är "back on track"?!

 

Anette

15 maj 2011 20:01

Härligt Ingela, ditt humör är säkerligen till stor nytta för dig. Jag blev jätteglad av att träffa dig och de andra vännerna. Hoppas vi håller i traditionen ( en gång är ingen gång men 2 gånger då blir det väl tradition)och ses åtminstone någon gång om året. Vårfest är en bra anledning. Kram Anette

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...