Natten mellan söndag och måndag sov jag sämre än vanligt. Inte till att börja med men nånstans strax före två blev det jobbigt. Jag var svullen både här och där och hur jag än försökte ligga, började det göra ont. Både här och där. Och när jag försökte gå upp och röra mig lite, kunde jag knappt stödja på vänsterbenet. När jag väl lyckades ställa mig upp över huvud taget med min stela kropp. Det där med vänsterbenet kändes som ett överansträngt muskelfäste. Fast av vad? Jag hade ju bara slappat hela helgen. Hur som helst lyckades jag klara av en dag på jobbet.

Väl uppe i lägenheten i går eftermiddag, fick jag nästan lite panik. Överallt där det hade börjat göra ont under natten, värkte det rätt rejält och vänsterbenet visade inga tecken på att bli bättre. Det kändes lite som att jag stod vid ett vägskäl. Jag har ju ganska många riktigt starka värktabletter kvar sedan mina operationer. Fast dom har jag ingen större lust att ta, om det inte är helt nödvändigt. Jag har sömntabletter kvar också, sen cellgiftseländet. Men jag har ingen lust att ta dom heller. Kunde jag stå ut då, kan jag väl stå ut nu. Dessutom verkar ett av problemen vara att jag sover längre och längre stunder i samma sovställning, vilket orsakar svullnader och ömma punkter.

Jag valde att tänka till lite och satsa på att ledtråden fanns just i orden "slappat hela helgen". Med handen på hjärtat kunde jag konstatera att det hade blivit både lite si och så med power-walkandet. Inte bara i helgen, utan även en stor del av förra veckan. Så jag gav mig ut. Det blev en rätt långsam, linkande "no-power-walk" men det blev ändå en promenad. Och när jag väl hade kommit hem och vilat lite, försvann både värk och smärta.

Inte för att jag sov så värst mycket längre i natt. Men jag sov så mycket bättre och slapp i alla fall att vakna av att ha ont. Och jag slapp att jobba med alltför mycket värk. Dessutom har jag just kommit hem efter en mer normal power-walk. Ännu ett av vardagens små mirakel. Små men helt nödvändiga för att man ska orka se dom halvfulla glasen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...