... om dom får flytta in, alltså. Jag har en äkta ockupant. Han/hon/hen/den har aldrig frågat men det är nog bara att inse att den är hos mig för att stanna. Favoritplatsen är min lässtol på altanen. Varje gång jag kommer hem är det något grått och lurvigt som avviker med ett kroppsspråk som talar sitt tydliga förnärmade språk om vem som egentligen har rätt till altanen. Så länge jag är hemma får väl lite andra alternativ duga. Som

här till exempel. Eller varför inte i hundgården. Där går det inte riktigt att fota eftersom den lille lurvige är väldigt folkskygg. Härom dagen hade den bytt plats och lapade sol i en helt ny del av trädgården. Och den såg lika hemkär ut där. Enligt hans/hennes/hens/dens uppfattning är det nog mest jag som ockuperar. Och så länge jag slipper ha den inomhus är det väl OK. Jag har onekligen inte sett någon sorktunnel på länge...

Det är länge sen mitt senaste inlägg och det beror på att livet mest tuffar på som vanligt. I Cancerlandet, alltså. Den vanliga värken känns lite värre än vanligt men när jag läser gamla blogginlägg inser jag att det faktiskt är som vanligt. I alla fall inget nytt. Jag tycker ändå att jag äntligen har lärt mig att känna efter och anpassa mig till det där andra livet genom att hitta vilostunder och att balansera mina vakna nattimmar med att krypa i säng tidigt. Och det behövs. För i det där andra livet är det ingen hejd på nya och spännande upplevelser. Och nya och spännande möten med nya och spännande människor. Allt från Österrikes president, i anslutning till ÖGBs kongress, till

på 6F-mingel under Almedalsveckan.   

Nu har jag i alla fall haft semester i en vecka. Sovit mycket. Läst den traditionsenlige Röde Orm. Städat. Och sovit lite till. I morgon bryter jag semestern för ett par timmar, för att tjuvstarta firandet av Frankrikes nationaldag hos franska ambassadören. Apropå ingen hejd på spännande upplevelser.

Det är så länge sen det senaste inlägget att jag slår ihop både maj och junis stjärnutdelningar till en. Tack alla ni som kikade in. Alltid lika välkomna tillbaka och som vanligt får ni varsin stjärna med er på er egen resa!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...