Det var nog tur att jag hade bestämt mig för att vara hemma och vila i ett par dagar, för det behövde jag. Jag sov flera timmar på eftermiddagen. Jag är i ett rätt konstigt mellanläge just nu. Det känns som om det vore evigheter sen jag fick den sista cytokuren. Så länge sen att jag nästan har glömt hur det var. Eller förträngt. Samtidigt har det ju faktiskt inte gått två veckor ens, så en och annan biverkning återstår att ta sig igenom. Förutom sömnbehovet har ögonen börjat sitt eviga rinnande igen. Några utslag blommade ut till slut, så nu blir det salva ikväll. Det är ändå småsaker i sammanhanget och jag mår så mycket bättre än vad jag gjort under dessa 3 1/2 månader.

Jag har funderat en hel del på gårdagens kirurgbesök. Det retar mig att ingen ens har tänkt på att fråga vad jag tycker, varken om rekonstruktion i sig eller tidpunkt. Det verkar som om dom bara tar för givet att det viktigaste i hela processen är att få ett nytt bröst. Och det är det kanske också för många. Men inte för mig. Och absolut inte just nu. Just nu vill jag bara få bort Harald och få strålningen avklarad, så jag förhoppningsvis kan få leva resten av mitt liv utan cancer. Om det livet blir en- eller tvåtuttat känns rätt oväsentligt. Just nu.

 

Eva

29 augusti 2008 09:04

Hej!
Intressant att läsa din blogg.
Jag har genomgått mastektomi och är nu i sluttampen av cytostatikabehandlingen. Känner väl igen mig i dina beskrivningar av biverkningarna, även om det varit uppdelat för mig. Först två månader FEC-illamåande och nu två månader med TAX-ont/utslag/trötthet. Måste vara skitjobbigt att ha båda på samma gång! Förstår också din irritation över att inte ens bli tillfrågad om vad man tycker. För mig var det också så, fast tvärtom. "Rekonstruktion gör man tidigast ett år efter operationen" var det odiskutabla budskapet. Inte förrän efteråt, när jag fick tid att själv läsa på, förstod jag att det fanns något som hette direktrekonstruktion. Vad jag förstår hade jag mycket väl kunnat vara en kandidat för det. Nu tror jag att jag ändå hade valt att vänta, är liksom du tveksam till om jag överhuvudtaget vill ha någon rekonstruktion. Men att jag inte ens fick en chans att ta ställning till alternativen irriterar mig. Så var det också när jag kom till cytostatikan. Onkologen beskrev inte heller några alternativ, men då var jag själv så påläst att jag kunde ta upp en diskussion om det.
Lycka till den 8 september!
Eva

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...