Listan över vedervärdiga provtagningar i cancerlandet har fått en ny ledare... Jag hade nog aldrig trott att det skulle kunna bli värre än när jag gjorde grovnålsbiopsin i bröstet och finnålsbiopsin i lymfkörtlarna. Men se det kunde det!

Idag var det alltså dags för besöket på KS Kvinnoklinik. Min läkare hade mycket begränsad erfarenhet av just Femar men annars verkade hon ha koll på det mesta. Vi började med en helt vanlig gynundersökning. Inte särskilt behagligt men ont gör det ju inte. Efter det var det dags för ultraljud. Det var en ny upplevelse. Inte heller det särskilt behagligt men det gjorde inte heller ont. Min slemhinna var tydligen det som var det mest intressanta och den ska, i det här sammanhanget, vara så tunn som möjligt tydligen. 4,5 mm (?). Ber om ursäkt för att alla detaljer inte är helt på sin plats men man är inte särskilt mottaglig för information när man ligger i en gynstol... 4,5 hade tydligen betytt att mensen var borta för alltid. Min var på 4,9 och ett gränsfall.

För alla eventualiteters skull ville hon kolla upp min livmoder ordentligt. Med en biopsi. Hon "hotade" med att det kunde göra lite ont men jag brukar vara rätt smärttålig och kände mig därför inte särskilt orolig. Dom första små "betten" var verkligen inget att bekymra sig över heller. Men sen bröt helvetet loss. För att få fatt på den sista delen av provet, skapade dom (en sköterska hade anslutit) ett vakum. Och det gjorde ONT! AJ!!!! Och i detta vakum skulle små, små bitar av min livmoder plockas ut. AJ! AJ! Och JÄTTEAJ! Jag får lov att erkänna att jag skrek rakt ut! Som tur var gick det ganska snabbt och jag fick ändå lite beröm för att jag hade klarat av det rätt bra. Men vidrigt var det och den här biopsin har nu tagit en solklar tätposition på listan med vidriga provtagningar.

Fyra till sex veckor kommer det att dröja innan jag får svar. Fyra till sex veckor i det hemska väntanlandet, som ligger precis vid gränsen till cancerlandet. Får jag blödningar under tiden, ska jag ringa omedelbums! Utan att passera gå, dvs onkologerna. Fast om det blöder under dom närmsta dagarna, är det helt normalt och en effekt av biopsin. Då behöver jag inte höra av mig. Jo, det låter onekligen helt logiskt. Jag har i alla fall bestämt mig för att inte oroa mig i onödan. Det blir som det blir.

 

Lise-Lotte

30 juli 2010 01:57

Låter vidrigt. Har blitt knupen i livmodertappen pga cellförändringar en gång. Kommer aldrig att glömma hur det kändes.
Om det, mot förmodan, fanns något elakartat där skrämde förmodligen provtagningen ihjäl det.
Många tummar och goda varma glada positiva fridfulla tankar!

 

Lisbet Lindell

30 juli 2010 10:37

Det är verkligen många jobbiga undersökningar vi måste gå igenom... SKIT!!

Kram på dej!
Lisbet

http://bc-cancer.blogspot.com

 

E.

30 juli 2010 15:15

Behöver de verkligen göra den där undersökningen på det viset, kunde du inte fått bedövning eller narkos? Efter allt rotande i mitt underliv gör de bannemej inga fler biopsier eller liknande när jag är vaken, så det så! Måste nog säga att väntlandet är snuddpå värre än cancerlandet!
Håller tummarna för att du får ett glädjande besked snart!

Kram

http://mimmiehund.blogg.se

 

Anna

31 juli 2010 15:00

Fy farao! Vad smärtsamt det låter, som sagt, kan man inte få smärtstillande? Det måste ju vara många som får göra det där provet...Man blir ju en tuffing i cancerlandet, men det finns ju gränser. Nu håller vi tummar och tassar alla veckor fram till provresultatet. Jag har också gjort ultraljud för att se att livmodern har slutat "fungera", det var heldött hos mej.
Kram på dej och ha en fortsatt skön sommar!!
Anna

http://www.anna-lindkvist.bloggagratis.se

 

Katrine

3 augusti 2010 21:13

Jag vet hur ont det gör. FÖR JÄVLIGT.
Kram
Katrine

 

Mia

5 augusti 2010 09:42

Måste erkänna att jag nästan blev lite glad när jag läste ditt inlägg. När jag gjorde samma sak för ett par år sedan höll jag på att svimma av smärtan, men skämdes lite och tänkte att jag kanske är av en extra klen sort som inte tål en biopsitagning. Skönt för dig att det är över, jag håller tummarna för att allt är okej!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...